Tänk att det kan gå så här illa. Den första Terminator är en nästintill perfekt film, ett underverk av skicklighet och korrekta skådespelarval. Terminator 2 befinner sig bland förhandsfavoriterna på min lista över de bästa balls-to-the-wall-actionfilmerna någonsin. De befinner sig i olika genrer, men de regerar i sitt fack.
Och sen kom alltså den här. En film som inte hade en aning om vad den pysslade med. Vi får en fattigt komisk scen och sen blir ett barn skjutet i ansiktet. Vi bjuds att skratta, och så handlar filmen om att mänskligheten nästan utrotas. Vi har en ny mördarrobot, T-X (Kristanna Loken), men det fanns inga idéer som kunde överträffa T-1000 (Robert Patrick) från förra filmen så den här är bara nån sorts hybrid vars funktioner aldrig förklaras och därmed kan användas hur som helst. Och i stället för en känslokall spårare är det en sexig, förförisk robot. Jag finner det svårt att ta på allvar.
Arnold Schwarzenegger är tillbaka, i sin sista roll innan han blev upptagen med att vara the Governator, och liksom i den förra filmen spelar han en god Terminator, tillbakaskickad i tiden för att skydda John Connor (Nick Stahl) från den onda Terminatorn. Den här gången har John sällskap av den gamla flamman Kate Brewster (Claire Danes), som blir inblandad när T-X försöker döda John men hindras av Schwarzeneggers T-800.
Men, undrar då den som har sett den förra filmen. Var inte hela poängen att det gick att ändra framtiden, och att den tidens John Connor (Edward Furlong) och hans mor Sarah (Linda Hamilton) lyckades hindra den onda superdatorn Skynet från att skapas? Jo, men tyvärr luktade Terminatorpengarna för gott så den här filmen hittar på att man inte kan ändra framtiden, trots allt, bara skjuta upp den. Skynet kommer att skapas och ta över världen, det är bara en fråga om när. Den pissar alltså helt hämningslöst över arvet från två fantastiska filmer.
Så den här gången får vi dessutom se hur Skynet så sakteliga börjar ta över och mot slutet av filmen har det yttersta kriget utbrutit. Bilden av det skiljer sig dock markant från hur det beskrevs i de två första filmerna, men det är väl alla de där små tidsförändringarna igen. Och sen slutar alltihop i ett blekt, dystert antiklimax.
Den här filmen vet inte vad den är. Ibland skojar den, ibland är den nattsvart. Den blandar dåliga skämt med sekvenser som inte hör hemma i samma tidszon som ett skämt. Den behandlar världskrig och massdöd, men Arnold hinner titta in på en strippklubb och ta på sig rosa stjärnformade glasögon. Den mänskliga civilisationen rasar samman, men T-X kan göra sina bröst större. Om Terminator 3 gör en enda sak bra, så är det att visa att den tredje filmen i en serie sällan är bra.
Och sen kom alltså den här. En film som inte hade en aning om vad den pysslade med. Vi får en fattigt komisk scen och sen blir ett barn skjutet i ansiktet. Vi bjuds att skratta, och så handlar filmen om att mänskligheten nästan utrotas. Vi har en ny mördarrobot, T-X (Kristanna Loken), men det fanns inga idéer som kunde överträffa T-1000 (Robert Patrick) från förra filmen så den här är bara nån sorts hybrid vars funktioner aldrig förklaras och därmed kan användas hur som helst. Och i stället för en känslokall spårare är det en sexig, förförisk robot. Jag finner det svårt att ta på allvar.
Arnold Schwarzenegger är tillbaka, i sin sista roll innan han blev upptagen med att vara the Governator, och liksom i den förra filmen spelar han en god Terminator, tillbakaskickad i tiden för att skydda John Connor (Nick Stahl) från den onda Terminatorn. Den här gången har John sällskap av den gamla flamman Kate Brewster (Claire Danes), som blir inblandad när T-X försöker döda John men hindras av Schwarzeneggers T-800.
Men, undrar då den som har sett den förra filmen. Var inte hela poängen att det gick att ändra framtiden, och att den tidens John Connor (Edward Furlong) och hans mor Sarah (Linda Hamilton) lyckades hindra den onda superdatorn Skynet från att skapas? Jo, men tyvärr luktade Terminatorpengarna för gott så den här filmen hittar på att man inte kan ändra framtiden, trots allt, bara skjuta upp den. Skynet kommer att skapas och ta över världen, det är bara en fråga om när. Den pissar alltså helt hämningslöst över arvet från två fantastiska filmer.
Så den här gången får vi dessutom se hur Skynet så sakteliga börjar ta över och mot slutet av filmen har det yttersta kriget utbrutit. Bilden av det skiljer sig dock markant från hur det beskrevs i de två första filmerna, men det är väl alla de där små tidsförändringarna igen. Och sen slutar alltihop i ett blekt, dystert antiklimax.
Den här filmen vet inte vad den är. Ibland skojar den, ibland är den nattsvart. Den blandar dåliga skämt med sekvenser som inte hör hemma i samma tidszon som ett skämt. Den behandlar världskrig och massdöd, men Arnold hinner titta in på en strippklubb och ta på sig rosa stjärnformade glasögon. Den mänskliga civilisationen rasar samman, men T-X kan göra sina bröst större. Om Terminator 3 gör en enda sak bra, så är det att visa att den tredje filmen i en serie sällan är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar