Andre Delambre (David Hedison) har hittats död, krossad i en hydraulisk press som används för att trycka ut metallplåtar av olika tjocklek och nu finns vara inställd för en tjocklek på noll. Hans fru Helene (Patricia Owens) - som dittills verkat leva i ett lyckligt äktenskap med honom - erkänner mordet men vägrar att berätta något om bakgrunden eller motivet. I stället tjatar hon om en vithövdad fluga som är lös någonstans i parets hus.
Genom att ljuga om att han hittat den vithövdade flugan lyckas den döde mannens bror Francois (Vincent Price) få Helene att berätta sin historia. I en lång återblick visar det sig att hennes man var en vetenskapsman som arbetade med teleportation, även om det ordet aldrig förekommer i filmen. Han arbetade sig upp från att teleportera små föremål till katter och marsvin.
När han trodde sig ha fått ordning på processen gjorde han en Barry Marshall och teleporterade sig själv, men något gick hemskt fel. Han låser in sig i sitt laboratorium, när han träffar sin fru har han en duk över huvudet, han pratar inte, det är något fel på hans ena hand, och via skrift begär han flytande föda och ber sin fru att försöka hitta en vithövdad fluga.
Den här biten av filmen är effektiv och stämningsfull. När jag såg The Fly visste jag redan vad det var för hemlighet som dolde sig under Andre Delambres huvudduk men filmen lyckades ändå dra in mig i en kuslig stämning. Även med total okunskap hade jag säkert börjat misstänka vad som gått fel vid teleportationen och fått den där kittlande känslan i magen när man önskar att man har fel för man vill inte se det man väntar sig.
Men när det stora avslöjandet väl kommer sviks filmen av sina åldrade effekter. Andre Delambre har fått flughuvud och flugarm, men år 1958 lyckades de inte göra det snyggare än att det ser ut som en flugmask över David Hedisons huvud. Stämningen faller pladask, skräcken ersätts med fnissningar, och det kanske fungerade bra för femtio år sen men nu är vi bortskämda.
Efter det är det en riktig bragd av The Fly att återerövra mitt hjärta, men det gör den i den berömda slutscenen där Francois och polisinspektören Charas (Herbert Marshall), efter att Helene bedömts som sinnessjuk, hittar den vithövdade flugan, fast i ett spindelnät. Med Andre Delambres huvud och arm väntar den skräckslaget på den annalkande spindeln och gnyr "Help me! Help me!". Det är en sekvens som fortfarande fungerar, hur bortskämd jag än är.
Den logiska luckan - varför har både flugmannen och manflugan Andre Delambres hjärna och medvetande? - spelar just då ingen roll. Den kommer sen, och då är filmen över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar