Tänka sig att det fanns en tid när Britney Spears orsakade skandal, inte därför att hon hade femminutersäktenskap och rakade huvudet, utan för att hon var för ung för att klä sig och dansa på det där viset. Då hade hon fortfarande sin oskuldsfulla helylleflickeimage, hur artificiell och konstruerad den än var. Då kom också Crossroads, en film specifikt skapt för att ha henne som stjärna och framställa henne helt enligt skivbolagens önskemål, så att småflickorna kunde gå och se den och helst köpa ännu fler skivor. Resultatet är som man kan vänta sig.
Jag antar att den fungerade för småflickorna, kanske för att de kunde gå på det centrala konceptet. Själv hakade min verklighetsuppfattning upp sig varje gång jag försökte tänka på att Britney Spears spelade den smarta oskulden i stället för den gravida slampan. Crossroads hade nog varit marginellt bättre om det hade varit tvärtom, men jag hade i alla fall hostat till färre gånger medan jag såg den.
Den smarta oskulden i fråga heter Lucy och lever med sin far (Dan Aykroyd vars spel placerar honom i stratosfären jämfört med resten av skådespelarna) i Louisiana. Hon är något av en nörd, som om någon som såg ut så skulle bli nörd, och ska just förlora oskulden till en annan nörd när hon inser att det inte är så det ska gå till. I stället återförenas hon med två barndomsvänner: Kit (Zoë Saldana) som är balens drottning och har en fästman i Kalifornien, och Mimi (Taryn Manning) som är gravid och utstött.
När de tre tjejerna var små var de bästa vänner. Som barn gör trodde de att det skulle vara för evigt och de grävde ner en låda i skogen som de skulle gräva upp vid midnatt när de gick ut skolan. Under tiden hann de splittras och deras liv tog olika vägar, men när tidpunkten kommer är de där, var och en av dem förvånad över att de andra två kom. De är först taggiga mot varandra men när de väl får se sakerna de inte har sett på åratal mjuknar de och det slutar med att de hoppar in i samma bil för att åka västerut.
Kit vill träffa sin fästman, Mimi vill starta en sångarkarriär och Lucy vill träffa sin mor (Kim Cattrall) som övergav henne när hon var liten. Kits fästman visar sig vara en annan än hon trodde, Mimi får rampfeber (så Lucy måste ta över och ge Britney chansen att sjunga lite så inte fansen blir besvikna) men scenen mellan Lucy och modern är filmens bästa, mycket tack vare Cattralls återhållna insats. Det är inget sagoslut för Lucy och hennes mamma.
Det är den enda scenen i Crossroads som är värd att se. Resten är en utdragen och dyster historia med tveksam mening och till största delen uselt skådespel. Jag vet inte hur det kom sig att just Britney Spears blev en superstjärna, men det var inte på grund av hennes skådespelarfärdigheter i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar