Dante's Peak (1997) - 1/6

Jag vet inte mycket om vulkaner. De innehåller en massa smält sten (magma), de bygger upp tryck, och sen sprutar de ut nyss nämnda smälta sten (lava) över världen och ställer till med oreda. Ibland exploderar de, vilket är ännu värre, och det händer att de begraver hela romerska städer eller gör att världen går back en sommar. Jag har kanske lite fler fakta att dra fram om jag absolut måste, men det där är huvuddelen av min kunskap i ämnet.

Så när jag tittar på en film om vulkaner och dels hickar till över att det verkligen inte är så där det funkar och dels verkar veta betydligt bättre än vulkanexperten, då är det något som har gått ganska fel. När experten i fråga tycker att det verkar vara en toppenidé att försöka korsa en frätande sjö i en eka, då är det direkt pinsamt. Tydligen ska Dante's Peak ändå ha varit bättre på det här planet än den andra stora vulkanfilmen Volcano, som helt har försvunnit ur mitt minne.

Vulkanexperten heter Harry Dalton och spelas av Pierce Brosnan, som för det mesta är en av de omistliga skådespelare som kan vara övertygande oavsett vad det är för bisarrt trams han råkar hamna i. Han är domedagsprofeten som förutspår ett förödande vulkanutbrott och därmed filmens hjälte, medan hans motståndare (Charles Hallahan) hävdar att allt är lugnt och därmed får spela skurkrollen. Nästan det enda jag gillade i Outbreak var att det gjordes klart hur många gånger Dustin Hoffmans basuntutare kommit med varningar som visade sig vara fel; det måste hända de här karaktärerna hela tiden.

Den eventuella vulkanen hotar staden Dante's Peak som precis har fått ett nästan outhärdligt lagom pris i form av "näst bästa stället att bo på i Amerika". Borgmästaren Rachel Wando (Sarah Hamilton) lyssnar på Dalton och har dessutom praktiskt nog två barn, en hund och en gammal svärmor som bor uppe på berget där faran kommer att slå till först.

För den slår förstås till. Hallahans karaktär har fel, Brosnans karaktär har rätt och en rad actionscener kastas på oss, fyllda med specialeffekter, eld och lava. Diverse fordon används för flyktförsök, massor med namnlösa statister dör, någon får osjälviskt uppoffra sig (gissa vem?) och romansen spirar mellan Wando och Dalton.

Det är inte lätt att göra en nyskapande katastroffilm. 2012 var underhållande och det finns säkert några andra exempel, men på det hela taget är det svårt att hitta något nytt i en genre som denna. Dante's Peak misslyckas och lider dessutom av en distraherande dumhet som hade kunnat uppvägas av en motsvarande humor och självdistans, men Dante's Peak är på allvar från första sekunden till den sista.