Dave Brown (Woody Harrelson) är en polis i Los Angeles som kanske hade något enstaka ideal en gång i tiden men sedan länge lämnat dem bakom sig. Han är aggressiv, våldsam, brutal, hatisk och brottslig. Han lever tillsammans med två systrar, Barbara (Cynthia Nixon) och Catherine (Anne Heche), och de två döttrar han har med dem, en med varje syster. Den äldre dottern hatar honom medan den yngre fortfarande behåller lite ömhet.
På polisstationen kallas han för Date Rape Dave efter en incident som försätter honom i betydligt ljusare dager än öknamnet ger vid handen. Han var inte en date rapist, han mördade en. Påstås det. Själv säger han varken ja eller nej.
När konstapel Brown filmas medan han brutalt misshandlar en misstänkt efter en kort jakt till fots blir han föremål för massmedial uppmärksamhet och något han själv betraktar som en häxjakt. Om och om igen upprepar han frågan varför de jagar just honom, när det finns så många andra att ge sig på. Varför angriper de en polis som bara försöker göra sitt jobb?
Brown verkar genuint oförmögen att inse att han gjort något fel och han sitter så djupt inne i den korrumperade kulturen att han inte kan tänka sig ur sin situation. När han pressas och jagas förlorar han sin familj men vägrar inse det. Han förefaller förbli benhårt troende på att det kommer att lösa sig, och hur många politiker, åklagare och internutredare som än ger sig på honom ska han inte vika sig.
Rampart är fragmenterad, filmad med skakig kamera, och innehåller en av de mest obehagliga huvudpersonerna jag sett. Det är inte i sig en nackdel, men en person vi ska tillbringa 108 minuter med - han är med i varenda scen - får inte vara en person vi i verkligheten skulle vara frustrerat uttråkade på efter fem. Det är många scener fulla med tjafsande och upprepande av samma meningar om och om igen. Dave Brown - liksom många riktiga människor men få filmkaraktärer - är anhängare av tron att om man bara säger samma sak tillräckligt många gånger kommer effekten att ändras. Det är jobbigt att titta på Rampart, inte för att den är stark eller påträngande utan för att vi längtar efter att Dave Brown ska hålla käften, få på käften, och helst hamna i fängelse. Vi har ingen sympati för honom, hur många date rapists han än skjutit.
I stället ligger alla våra sympatier hos de människor som jagar honom eller skadas av honom. De är inte - som Brown tror - poängplockande politiker, veka liberaler eller kalla svikare utan riktiga människor med känslor och åsikter och en hjärna som kan fyllas med något annat än vrede och improduktivt hat.
Rampart vet inte heller vart den ska bli av. Det blir värre och värre för Brown men vi får aldrig någon upplösning utan filmen bara slutar utan mankemang. Det är en besvikelse och djupt otillfredsställande. Samtliga skådespelare - Woody Harrelson, Cynthia Nixon, Anne Heche, Ben Foster, Steve Buscemi, Ice Cube, Robin Wright och särskilt Sigourney Weaver - gör fina insatser men det räcker inte för att rädda filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar