Om sporten extreme film criticism existerade skulle "sammanfatta handlingen i Zardoz utan att den låter dum" vara en stadig gren. Det kanske är för att handlingen är dum, jag vet inte. Men vi pratar också om en klassisk kultfilm, och inte bara för att Sean Connery bar en obegriplig klädsel.
Connery spelar Zed, en av många Exterminators som år 2293 lever i the Outlands. De är vilda kringströvande mördare som jagar Brutals, vilka tydligen är alla som lever i the Outlands och inte är Exterminators. De beordras till detta av guden Zardoz, som manifesteras som ett gigantiskt flygande stenhuvud som predikar "the gun is good, the penis is evil" och spyr ut eldvapen och ammunition till de ivrigt skanderade Exterminators. I religionen ingår att om man lever ett gott liv och lyder Zardoz får man efter sin död komma till Vortex, där man får leva för evigt.
Zed har lite mer bråttom än så och lyckas gömma sig inne i det flygande stenhuvudet. Där inne stöter han på en mystisk man som före förtexterna presenterade sig för publiken som Arthur Frayn, mannen som påstår sig vara Zardoz, och i enlighet med sina reflexer skjuter Zed honom. Stenhuvudet för honom till Vortex, bebott av odödliga, dekadenta psimutanter som finner Zed oerhört intressant, huvudsakligen av två anledningar: han kan dö, och han kan få erektion. Eternals, som de kallar sig, kan ingetdera.
I Vortex dör ingen, man man kan bli äldre. Brott bestraffas med åldrande och riktigt allvarliga brottslingar åldras tills de blir evigt senila. Andra Eternals har blivit tokiga av uttråkning och är konstant apatiska. Just uttråkning är ett stort problem i Vortex; att de inte uttrycker det oftare beror på att negativitet är brottsligt. Här blir Zed ett studieobjekt och en omstörtande närvaro.
Hur klarade jag mig? Förmodligen bättre än nu när jag ska försöka förklara vad jag tycker om Zardoz. Den är visuellt... söker efter ett adjektiv... intressant. Minst sagt. Den är psykedelisk, innehåller surrealistisk dialog, och är ett sant barn av sjuttiotalet. De originella idéerna dränks i det bisarra skådespelet men det finns inte ett enda ögonblick där man slutar undra vad som ska komma härnäst.
John Boorman gjorde Zardoz efter att hans framgång med Deliverance gav honom möjlighet att göra precis vad han ville. En frisläppt auteur, ett lagom stenat sjuttiotal, och resultatet blev Sean Connery i rött raffset som med penis och revolver bringar frälsning till odödliga pretton. Det är bättre än det låter, men förmodligen precis lika dumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar