fredag 17 februari 2012

Bir Zamanlar Anadolu'da (2011) - 4/6


En mörk natt rör sig tre bilar längs turkiska landsvägar. De innehåller två brottslingar, en läkare, en åklagare, några poliser, några soldater och två dödgrävare. Den ene brottslingen (Fırat Tanış) leder konvojen i ett sökande efter den plats där han var med om att gräva ner något efter ett brott, men det är mörkt och han hittar inte särskilt väl och han var dessutom full vid tillfället.

Allt eftersom natten fortgår försöker deltagarna hålla sig vakna och intresserade av jobbet. Åklagaren (Taner Birsel) måste åka till Ankara nästa dag, polischefen (Yılmaz Erdoğan) tröttnar på brottslingens velande och osäkerhet, läkaren (Muhammet Uzuner) väntar på att få göra sitt jobb. Poliserna diskuterar yoghurt och prostataproblem, åklagaren börjar berätta för läkaren om hans väns hustru som förutspådde sin egen död och mycket riktigt död, till synes utan orsak. Läkaren försöker hitta en förklaring.

Det händer inte mycket i Bir Zamanlar Anadolu'da. All action har inträffat innan förtexterna och nu handlar det om dessa män som försöker ta sig igenom natten. De har de slags samtal som filmkaraktärer har i dessa situationer; samtal som handlar om precis allt utom det de är där för att göra. De stannar till i en gästvänlig by för att äta och hinner med att prata om både lamm och honung innan de får veta mer än de egentligen ville. De bråkar om vem som har glömt vad och vem som inte har gjort sitt jobb.

Bir Zamanlar Anadolu'da är mycket vackert filmad, med spiksäker regi som skapar en ihärdig stämning. Läkarens outgrundliga ansikte får agera filmduk för historiens dolda budskap, som jag fortfarande inte är särskilt säker på. Men detta är bisaker; filmer som denna bygger helt på konversationerna och huruvida de lyckas hålla tittarens intresse.

Bir Zamanlar Anadolu'da lyckas. Jag förstår inte ens språket de talar och vill ändå höra mer. Små detaljer blir viktiga senare, vilket jag omedvetet kände på mig. Överraskningar kommer gradvis, utan att filmen känner att det är nödvändigt att kasta dem i våra ansikten. Och till och med när de diskuterar buffelyoghurt lyssnar jag.

Inga kommentarer: