Black Death (2010) - 5/6

I ett kloster i det pesthärjade medeltida England lever den unge munken Osmund (Eddie Redmayne). Han är inte övertygad om den gängse förklaringen att pesten är Guds straff, kanske mest därför att ingen kan berätta vilket brottet var. När den hårde Ulric (Sean Bean) kommer till klostret och berättar att han är biskopens utsände och behöver en vägvisare tar Osmund på sig uppgiften att leda dem till den lilla by Ulric söker.

Ulric leder en brokig skara krigare som består av torterare, mördare och tjuvar. När Osmund slutit sig till dem får han veta deras egentliga uppdrag. Den lilla byn i träsket är förskonad från pesten eftersom en ond trollkarl skyddar den. De ska ta sig till byn och tvångsomvända alla, först från hedningar till kristna och sen från levande till döda.

Filmen lämnar det länge öppet huruvida ond magi verkligen existerar och huruvida pesten kommer från Gud, djävulen eller bara smittade råttor. Det enda vi är säkra på är att Ulric, Osmund och de andra verkligen tror på det även om de inte är överens om detaljerna.

I deras värld - till och med Osmunds även om han är den minst blodtörstige av dem - är de rättrådighetens riddare som har en gudomlig plikt att utrota syndare och gudsförnekare. Samtidigt är de våldsamma och brutala, och filmen håller inte igen i stridsscenerna. Det är avslitna armar, avhuggna huvuden och floder av blod.

De hittar byn och Ulrics grupp tas emot som gäster. Ulric vill få veta vem trollkarlen är innan han skrider till handling så de låtsas vara på genomresa och tar emot bybornas gästfrihet. Byns kyrka verkar oanvänd vilket förstärker Ulrics misstankar.

Byborna verkar först bara vilja vara ifred och få utöva sin egen religion, men det finns ingen plats för sådana i kristenhetens England. När de upptäcker varför Ulric och de andra verkligen har kommit förändras allt.

Det finns ingen god sida i Black Death. De kristna drar sig inte för att tortera och mörda dem som inte delar deras religion, och om trollkarlen verkligen väcker de döda till liv är det inte en fantastisk gåva utan en oförlåtlig synd som bara kan straffas med döden. Byborna är våldsamt sadistiska när de får chansen och kräver att de kristna ska förneka sin gud. Det är inte bara moralisk tvetydighet här; det är ingen film där det visar sig att de man först trodde var hjältar i själva verket är skurkar. I stället är det en film där det inte finns några hjältar.

Detta levereras med skicklig scenografi, kompetent regi och tonsäkert skådespel från Eddie Redmayne som den unge idealistiske Osmund, Sean Bean som den självfallet rättrådige Ulric, en oigenkännelig Tim McInnerny som bybon Hob och Carice van Houten (Zwartboek) som bybon Langiva.

Black Death har flera oförutsägbara vändningar, en originell vinkel på en välkänd tidsperiod, och speglas i en utdragen, smärtsam karaktärsutveckling. Filmen slutar inte när historien gör det, men här fungerar det och varje scen efter upplösningen tillför något till den tragedi som inträffat. Den ger en ärlig insikt i hur det måste ha varit att leva i en värld där trolldom, Gud och djävulen ansågs vara påtagliga krafter som direkt påverkade människoliv.