Varenda kvinnlig karaktär i Sleepless in Seattle älskar An Affair to Remember, den romantiska klassikern från 1957 med Deborah Kerr och Cary Grant. De manliga karaktärerna avfärdar den som en brudfilm, tydligen lyckligt ovetande om att de själva befinner sig i en snarlik historia.
Sam Baldwin (Tom Hanks) innehar till och med huvudrollen men kämpar ändå mot det enda öde som kan drabba en man i hans position. Han är en änkeman med en son, Jonah (Ross Malinger). De flyttade till Seattle för att Sam skulle slippa påminnas om sin perfekta fru, men han har svårt att ta sig tillbaka till livet och Jonah oroar sig för honom. Det slutar med att sonen ringer till en radiopsykolog och berättar om sin far som behöver en fru. Psykologen får Sam till luren och den stackaren får berätta om sina känslor för tusentals lyssnare.
En av dem är Annie Reed (Meg Ryan), en journalist som är förlovad med Walter (Bill Pullman). Hon råkar sitta i en bil med radion på när Sam börjar prata och känner tårarna rinna. Hon kan inte sluta tänka på Sam och blir en av de tvåtusen kvinnor som skriver brev till honom. Hennes brev sticker ut ur mängden och Jonah bestämmer sig för att det är Annie som ska bli hans nya mamma.
Det är en gullig historia som tar få risker och aldrig slutar vara lagom men heller aldrig blir pinsam, påträngande eller misslyckad. Samtidigt har Sleepless in Seattle två problem. Det ena är Walter, som av allt att döma är så fin och god man rimligen kan vara, men som kastas åt sidan för att Annie ska få träffa ägaren till en radioröst. När han försvunnit ur bilden är filmen inte intresserad av hans fortsatta öden.
Det andra är Annies beteende när hon blir intresserad av Sam. Hon jagar information om honom. Hon lejer en privatdetektiv för att undersöka hans bakgrund och ordna fram dolt tagna bilder av honom. Hon spionerar på avstånd. Hon flyger tvärs över landet för att hänga i närheten av honom men inte säga något. Om könen hade varit omvända hade detta inte varit en romantisk komedi utan en thriller om en besatt stalker.
Men man ska väl inte analysera fullt så mycket, det är inte genren anpassad för. Man ska låta sig charmas av Tom Hanks som den lågmälde drömmannen - känslig, mjuk, god far - och bli lite tårögd när Annie efter en hel films vägran till slut lär sig att tro på ödet... och blir belönad för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar