Den dominerande reaktionen: det här var faktiskt inte lika dåligt som jag väntade mig. Jag såg bara Twilight för att jag inte gärna kunde ha chickflickvecka utan att ha med de senaste årens största chickflick och jag räknade med att leverera en blodig sågning. Det kommer jag inte att göra.
Missförstå mig inte. Twilight är ingen bra film om man inte är en tonårstjej med omogna drömmar och dålig verklighetskontakt, i och för sig två nog så vanliga åkommor hos tonårstjejer. Den är bara inte värdelös heller.
Bella Swan (Kristen Stewart) flyttar till byn Forks, där hennes far är polismästare, när hennes mor och hennes pojkvän ska ut och resa. Hon oroar sig för hur det ska gå att vara ny i skolan, men hon blir genast omåttligt populär och föremål för avundsjuka. Själv har hon bara ögon för den vackre Edward Cullen (Robert Pattinson), ett av många adoptivbarn till byns doktor Carlisle Cullen (Peter Facinelli).
Det är något konstigt med Edward. När han först får syn på henne ser han ut att vilja kräkas. När hon hamnar bredvid honom på biologilektionen verkar han knappt kunna stå ut med att sitta i närheten av henne. Han kommer över det men då flyter andra underliga drag upp till ytan. Han är blixtsnabb och övermänskligt stark. Han påstår sig kunna läsa tankar. Hans ögon byter färg. Bella gör efterforskningar och kommer fram till sanningen: Edward och hans familj är vampyrer.
Familjen Cullen har valt att låta bli människoblod, men det är inte en lätt ed att hålla, och när det gäller Bella är det extra svårt för Edward. Doften av hennes blod är så lockande att han insisterar att det är farligt för henne att vara i närheten av honom, men hon vägrar lämna honom. De är förälskade och hon litar på hans självkontroll även om han inte gör det. Ja, det är en illa förklädd metafor för sex.
Det är en destillerad tonårsromans. Edward och Bella har ingen annan anledning att bli förälskade än att det står i manus. Edward älskar Bellas doft och Bella älskar Edwards skönhet. Varför är hon aldrig rädd för en 104 år gammal man som erkänt både att han mördat tidigare och att han velat mörda henne? För att då hade det inte varit en perfekt kärleksfantasi. Edward kanske inte tror på sig själv, men det gör Bella. Han har väntat på en sån som hon hela sitt långa liv, och här är hon, ödesbestämd och felfri.
Det är inte en fantastisk eller originell historia och en del av de romantiska replikerna ligger i nivå med Attack of the Clones, men den är kompetent berättad och det finns en hel del skådespelartalang i Twilight (av någon anledning klarar sig vampyrerna i allmänhet bra och människorna mindre bra; kanske för att det är vampyrerna som gör att Twilight är något annat än en lågbudget-TV-film).
Scenerna där vampyrerna visar upp sina övermänskliga förmågor, särskilt i en sekvens där de spelar baseball, är fina exempel på effektmakeri och det finns tillfällen när filmen lyckas göra sin konflikt spännande och intressant. Det är duktiga människor bakom Twilight som har gjort sitt bästa med materialet de hade att arbeta med.
Det stora problemet med Twilight har inte mycket med filmkonst att göra. Problemet är att det här är en historia som är gravt olämplig för sin primära målgrupp. Vi ska inte lära unga flickor att leta efter drömmarnas badboy, killen som är stark och farlig nog att slita sönder alla som hotar henne men aldrig använder sin styrka mot henne eftersom deras kärlek - som aldrig behöver mer grund än att de älskar varandra eftersom de älskar varandra - är ännu starkare.
Han är fullständigt upptänd av lustar men håller sig tillbaka av omtänksamhet, så hon kan känna sig helt trygg tillsammans med honom; till och med om hon själv förlorar kontrollen kommer hennes heder och dygd att förbli intakta. Han bryter sig in hos henne på natten och tittar på henne när hon sover. Han följer efter henne utan att hon vet om det. Bara för att skydda henne, naturligtvis.
Detta låter tydligen romantiskt och vackert i trettonåriga flickors öron. Det ska vi inte uppmuntra. Män som beter sig så i verkligheten är inte Edward Cullen och tjejer borde hastigt lära sig att hålla sig borta ifrån dem. Bella kan, bara genom att vara Bella, tämja Edwards inre vilddjur men varje verklig flicka som försöker något liknande kommer det med största sannolikhet att sluta illa för.
Som film är Twilight ingen katastrof; ingenting fantastiskt men acceptabel underhållning med ett och annat riktigt charmigt inslag. Som idérepresentant är den vidrig och bra mycket farligare än Edward Cullen någonsin riskerar vara, heroindoftande blod eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar