Vissa filmer dyker alltid upp när ämnet "historiens sämsta film" ska avhandlas. Jag har redan gjort klart vilken film jag anser innehar förstaplatsen och den är också en ständig närvaro på listorna tillsammans med sådana uselhetens mästerverk Plan 9 From Outer Space, Hobgoblins, Monster A Go-Go, The Room och ämnet för dagen: Battlefield Earth.
Den hade inget bra utgångsläge. Den bygger på en bok av bluffmakaren, homofoben, knäppskallen och skräpprofeten L Ron Hubbard. Boken skrevs inte ens medan han faktiskt var författare utan efter att han grundat sin påhittade religion vars huvudsakliga syfte var att dra in pengar till honom och angripa psykiatrin för att få honom känna sig som mindre av en knäppskalle. Ingen ville ta i projektet med tång utom John Travolta, sedan många år anhängare av den version av Hubbards läror som de rika och berömda matas med, så filmen är hans lilla kärleksbarn som han arbetat med sedan han var ung nog att spela huvudrollen.
Regissören Roger Christian har en besynnerlig fascination för sneda kameror (inte en enda bildruta i Battlefield Earth är rak) och på något sätt lyckades han göra Travolta (som då och då visar att han är en underskattad skådespelare), Barry Pepper (som tog över huvudrollen när Travolta bestämde sig för att spela skurk) och Forest Whitaker fullständigt talanglösa.
Kanske var det berättelsen som gjorde det. I både filmen och Hubbards bok har en utomjordisk ras som kallas Psychlos (i boken styrs de av Catrists; Psychlo-Catrist, fattar ni?) erövrat Jorden för ungefär tusen år sen. De få människor som överlevt lever i utspridda, primitiva stammar och har glömt vårt folks forna stordåd. De tror att de byggnader de ser byggdes av gudar eller av Psychlos som förslavat många av deras artfränder.
Det här är faktiskt ingen dum idé. Barry Peppers karaktär Jonnie får lära sig Psychlo-språket eftersom Terl (Travolta) vill använda honom i skumma syften, och det låter Jonnie i sin tur lära sig mänsklighetens historia, och han börjar organisera en revolution. Han behövde bara veta att människor kan göra de här fantastiska sakerna för att få viljan och förmågan att lyckas.
Återigen, det här är faktiskt ingen dum idé. I en skickligare författares händer hade Battlefield Earth kunnat bli en bra bok och sedermera en bra film. Den paranoide Hubbards penna förvandlade den till ett gytter av sådan obeskrivlig intelligensbrist att man tillbringar hela filmen med gapande mun över att det man ser faktiskt är ännu dummare än det man nyss såg.
Det här är en film där gruvarbetande slavar på jägar-samlar-nivå kan leverera guldtackor till sina överordnade och komma undan med det med en kvick lögn. Det här är en film där hus står kvar efter ett årtusende, där böcker fortfarande kan läsas efter ett årtusende, där flygplan fortfarande fungerar efter ett årtusende, där... jag vill inte säga det sista. Till och med i Battlefield Earth är det för korkat.
Battlefield Earth är en riktigt dålig film men jag kan inte förmå mig att ge den det lägsta betyget. Den är faktiskt aldrig tråkig och djupt inne i historien finns en kärna av något som hade kunnat bli något riktigt bra. Jag hoppas att en yngling med författardrömmar ser den, blir både arg och inspirerad, och skapar något fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar