söndag 24 juli 2011

The Remains of the Day (1993) - 6/6


Skådespel är en fascinerande konstart och dess betydelse för filmkonsten är en ständig källa till förundran. The Remains of the Day är en lågmäld film som hade varit mördande tråkig med mediokra skådespelare i rollerna. Den är full av samtal om mondäna ointressanta ting som inte hade förtjänat någon uppmärksamhet om det inte vore konstnärer som Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. Nu sitter vi klistrade.

Anthony Hopkins spelar Stevens, som tillbringat hela sitt liv som butler. Större delen av det livet var han i tjänst på det ärorika gamla herresätet Darlington Hall. Husmor där var ett tag Emma Thompsons karaktär miss Kenton, och i slutet av femtiotalet ger sig Stevens av på en biltur för att be henne komma tillbaka och tjäna herrgårdens nye ägare.

Vi ser i de återblickar som utgör lejonparten av filmen att Stevens var en fantastisk butler, huvudsakligen därför att han var fanatiskt hängiven sin tjänst. Hans mål i livet är att vara den perfekte betjänten, och ingenting - inte hans egna känslor, inte önskningar, inte ens hans egen fars dödskamp - fick hindra honom från att uppnå det. Den perfekte engelske butlern hanterar effektivt och korrekt varje situation som dyker upp, vare sig det handlar om en tappad tallrik eller en tiger i matsalen, och han visar aldrig med en min eller ett ord att situationen var det minsta oväntad. Han är beredd på allt.

Stevens förkroppsligar dessa trossatser. In i hans värld kommer miss Kenton, som är kompetent och viljestark men betydligt mindre sval och behärskad än Stevens. Samtidigt börjar lord Darlington blanda sig i politiken. Nazismen kokar i Tyskland, kriget är på väg, och lord Darlington har sina egna idéer om hur England borde ta itu med Tyskland, idéer som senare får honom stämplad som förrädare och tar ifrån Darlington Hall dess anrika heder.

Det ingår inte i en butlers uppgifter att lägga märke till vad herrarna har för sig. Politiker och diplomater kommer till Darlington Hall, nationers och kontinenters framtid diskuteras, men det går Stevens helt förbi. Han är upptagen med sina plikter. Miss Kenton märker hans slutenhet och bestämmer sig för att bryta igenom den. Hon är övertygad om att Stevens har känslor även om han undertrycker dem. Kanske till och med känslor för henne, som hon har för honom.

Stevens följer de order han får oavsett deras innebörd. I en roande scen får han uppdraget att berätta om blommor och bin för en ung man som snart ska gifta sig, trots vår - och kanske Stevens - misstanke att den unge mannen vet betydligt mer om saken än Stevens.

Anthony Hopkins och Emma Thompson är två stora skådespelare, och på axlarna bär de The Remains of the Day. Det finns gott om duktiga skådespelare i filmen - Christopher Reeve åstadkommer en minnesvärd insats som den amerikanske politikern Trent Lewis - men de här två gör filmen. Utan dem hade den varit grå och meningslös; med dem är den ett stort drama som leder oss in i två människohjärtan som på ytan är varandras jämlikar och kontraster men som på insidan kanske är mycket mer av det ena än det andra.

De talar om tjänarlogistik och de allra mest världsliga göromål, men varenda scen är hypnotiskt karismatisk och alldeles för kort. Miss Kentons ansträngningar att knäcka Stevens skal misslyckas gång på gång, men hennes kamp förlorar aldrig sin förmåga att fascinera och fängsla. Stevens låter aldrig antyda att det finns ett skal, hela hans väsen går åt till att bestämt hävda att han är likadan inifrån och ut, men vi anar att miss Kenton har rätt och känner en smärtsam längtan att han ska inse att det är acceptabelt att befria sig själv. Han behöver inte dö som han levat.

1 kommentar:

Thomas sa...

Ditt filmintresse är ju hundra gånger större än mitt så kanske uppskattar du den på nåt djupare plan än jag kan ta till mig men herregud 5/5!

Jag såg den en regnig eftermiddag hemma hos mina föräldrar, och hade gått därifrån efter de första två timmarna av "ingenting händer" om det inte var för regnet.

Tänker inte säga att jag kommer att ge den en chans igen, för vilda hästar kan inte få mig att se om den; jag blev bara helt tagen på sängen av att någon faktiskt gillade den och var tvungen att uttrycka det. Som vanligt gillar jag bloggen, och hoppas du har en bra semester!