Richard Gere spelar den roll vi är mest vana vid att se honom i: en intelligent och välutbildad man i kostym, advokat eller affärsman, med sitt professionella liv under kontroll men utan koll på sitt privata. Som Edward Lewis är han effektiv och skicklig på det han gör, vilket har att göra med att köpa upp företag, hacka sönder dem och sälja bitarna. Han beter sig likadant oavsett om han talar med en affärspartner, en motståndare eller sin flickvän. När han till synes känslolöst gjort slut med den senare efter att hon klagade på att kände hans sekreterare bättre än hon kände honom frågar han ett ex om det stämmer. Hon ler och säger att sekreteraren var hennes brudtärna.
Julia Roberts är Vivian Ward, en gatflicka som tillsammans med sin väninna och arbetskamrat Kit De Luca (Laura San Giacomo) vandrar omkring på Hollywood Boulevard och letar kunder. De gillar inte sina liv utan verkar fortsätta för att de inte vet vad de annars skulle göra. Liksom Edward tar alla sina känslor och stoppar undan dem så kan Vivian tillfälligt låsa in sina och sätta upp en felfri fasad. Det är väl enda sättet att leva med hennes jobb.
En dag kör Edward vilse och stöter på Vivian som erbjuder sig att för tio dollar leda honom till hans lyxhotell. Den nydumpade Edward ger henne först en hundring för en timme och sen trehundra för hela natten, men han har inte bråttom. Hon har tid att göra sig en champagne- och jordgubbspicknick framför TV:n medan han pysslar med affärer. Nästa morgon tycker Edward att han har kommit på något fantastiskt och betalar Vivian för hela veckan. Han vill inte bara ha sex, han vill ha en professionell flickvän. Det hade inte varit mycket till kärleksfilm om man inte nu kunnat gissa vad som skulle hända.
Pretty Woman har anklagats för att glorifiera prostitution och visst slipper vi se de värsta bitarna av den bistra verkligheten. Filmen är trots allt en kärlekssaga, en fantasi, och ingenting annat. Samtidigt är det svårt att finna kritiken befogad; Pretty Woman inleds med att Vivian och Kit upptäcker att en annan prostituerad just dött, Kits första fråga när Vivian ringer från Edwards hotellrum är om han är pervers, och när de skiljs åt innan Vivian går till Edwards bil omfamnar de varandra och ber varandra vara försiktiga. De vet att de lever farliga liv och att mycket kan hända innan de ses igen, om de någonsin gör det.
En mer befogad form av kritik är att Pretty Woman bara på ytan är en film för kvinnor och att den i själva verket porträtterar den ultimata manliga omognadsfantasin: en tokigt snygg kvinna som bara finns där utan att ställa krav, och vars enda mål är att göra mannen lycklig. "I'm gonna treat you so nice", säger Vivian till Edward, "you're never gonna let me go."
Det är sant att Pretty Woman förefaller vara just det i början, men Vivian är inte en robot med myntinkast, hon verkar få lika mycket ut ur förhållandet som Edward, och när hon känner sig kränkt är hon inte rädd för att säga det och bryta avtalet. Att det inte är slutet på historien betyder bara att vi kan få njuta av ett riktigt sagoslut där alla brustna hjärtan läks, där flickan från gatan funnit sin prins och det visar sig att han behövde henne precis lika mycket som hon behövde honom.
Under tiden har Julia Roberts varit en charmig virvelvind, bra mycket klipskare och gatusmart än hon låter sina kunder förstå, Richard Gere har varit sitt sedvanliga kalla skal runt en osynlig kärna, och vi har fått se en gammaldags saga bli sann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar