Om du någonsin har känt en önskan att se sextiotalsversionen av Jane Fonda ta av sig kläderna i nollgravitation så kan jag tipsa om förtexterna till Barbarella. Jane Fonda låter plagg efter plagg glida av medan hon långsamt snurrande svävar i en kabin. Det är ett förstklassigt stycke övertygande filmmagi och jag är inte säker på att jag vill veta hur de 1968 lyckades göra den sekvensen.
Efter de minuterna försöker filmen bibehålla förtrollningen och den uppnosiga charm som brukar tillskrivas den franska serietidningsförlagan, men det misslyckas. Jane Fondas Barbarella är ett slags regeringsagent i en ospecificerad framtid där man bland annat slutat ha sex och i stället uppnår saligheten genom piller och handflatekontakt.
Då serien förekom den sexuella revolutionen och orsakade skandal genom att vara öppet erotisk är det inte svårt att gissa vad som händer härnäst. Barbarella träffar en ur hennes synvinkel primitiv man som lär henne vad sex är för något och resten av filmen utgör en alibihandling medan den utforskar hennes ekivoka upptäcktsresor.
Filmen har sina visuellt intressanta punkter och gör sitt bästa för att ha distans både till sig själv och till sitt källmaterial, men den hade fungerat mycket bättre som uttrycklig erotik. Barbarella vill gärna vara gränstöjande och kittlande, men när allt som liknar en sexscen sker offscreen är det svårt att uppnå någon intimitet. Det närmaste en faktisk sexscen vi kommer är när Barbarella är fängslad i en maskin som dödar genom att orsaka outhärdlig sexuell njutning. Hon tål för mycket och har sönder den.
Så här fyrtio år senare ser Barbarella ut som ett försök att rida på sextiotalets frigörelsevåg, men den saknar modet att lyckas. Serien var bara sex år äldre än filmen men lyckades ändå vara en tidig spelare, medan filmen dök upp i efterhand och tydligen inte hade en aning om vad som krävdes för att hänga med. Det sägs att Jane Fonda tackade nej till roller i Bonnie and Clyde och Rosemary's Baby för att spela Barbarella i sin dåvarande mans film; det måste hon i så fall bittert ångra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar