Meet the Feebles (1989) - 5/6

När det kungjordes att Lord of the Rings slutligen skulle bli film på riktigt med stor budget och duktiga skådespelare så var fansen delade. Alla skulle naturligtvis gå och se filmerna, men hälften av dem var övertygade om att det aldrig kunde bli bra filmer av Lord of the Rings, att Hollywoodsjukan skulle förstöra dem, och så vidare. Det alla dock var överens om var att Peter Jackson var helt fel som regissör.

Varför? Jo, före 2000 var Jackson mest känd som regissör av splatterfilmerna Bad Taste och Braindead, filmer vars huvudsakliga marknadsföringsstrategi gick ut på att påpeka att de var blodigare och äckligare än allt någon tidigare sett. Han hade även gjort Heavenly Creatures, Forgotten Silver och den gravt underskattade The Frighteners, men bland nördarna var det skit, tarmar och zombier man tänkte på när Jacksons namn kom upp.

För den som vill förstå reaktionen mot Jackson är Meet the Feebles ett utmärkt studieobjekt. Det är något så udda som en våldsporrdockfilm, en barnförbjuden version av Mupparna, något som kanske kunde ha skapats om Jim Henson plötsligt bestämt sig för att knarka oavbrutet i ett år.

Meet the Feebles inleds med en sexscen mellan en katt och en valross. Både katten och valrossen är medlemmar i Feebles, ett gäng cirkusartister, dansörer och skådespelare som hoppas få ett eget TV-program. Det ser dock dåligt ut med den saken då varenda Feeble har grava personliga problem. Den knivkastande grodan Wynyard är tung pundare, flodhästen Heidi är manodepressiv hetsätare, chefen Bletch driver en porrverksamhet vid sidan om vars filmer regisseras av råttan Trevor, jordsvinet Dennis sniffar trosor, och alla knullar med varandra.

Hit kommer den unge oskuldsfulle igelkotten Robert, som har ett gulligt talfel och drömmer om en sångarkarriär. Han kan inte tro sin egen tur: äntligen är han med i Feebles, som han har beundrat så länge.

Meet the Feebles är intressant som kulturell artifakt. Vem kommer på tanken att göra en dockfilm om porr, prostitution, drogberoende, knarkhandel, sexuell perversitet, könssjukdomar, skvallerjournalistik, paparazzis, rysk roulett, faderskapsbråk, mentalsjukdom, mord, självmord och massmord? Bara det räcker för att man ska vilja sitta kvar och se om nästa minut verkligen kan vara lika bisarr och motbjudande som den föregående. Meet the Feebles är en övning i att pressa gränserna, inte bara för vad som är smakfullt utan för vad som borde vara möjligt att göra.

Men den är mer än så. Meet the Feebles är nämligen fantastiskt rolig. Inkongruensen mellan dockorna och det de gör är så enorm att man bara kan bli antingen chockad eller underhållen. Jag valde att skratta och slutade inte förrän eftertexterna hade rullat.

17/5: Les Quatre Cents Coups (1959)