Kejsarn av Portugallien (1992) - 5/6

Kejsarn av Portugallien är en av de bästa böcker som publicerats på svenska, skriven av den förmodligen bästa ordsmeden som verkat på vårt språk. Det låter som en omöjlig uppgift att överföra den till film, till och med om man som Lars Molin tar nästan tre timmar på sig och gör det i form av en miniserie, särskilt som Selma Lagerlöfs styrka aldrig låg i handling eller karaktärer utan i att hon så totalt bemästrade det svenska språket. När jag såg Molins film insåg jag dock något som jag knappt märkte när jag läste boken eftersom jag var upptagen av att vara imponerad av Lagerlöfs sanslösa skicklighet: historien är i sig förbannat bra, den också.

Jan på Skrolycka (Ingvar Hirdwall) är en fattig dräng i Värmland som inte har mycket att glädjas åt i livet. Han gifte sig inte av kärlek och knappt av praktiska skäl heller, utan bara för att man ska gifta sig och det fanns en kvinna som ville ha honom. När de nu båda är över fyrtio ska hans fru Kattrina (Gunilla Nyroos) föda deras första barn. Jan är inte nöjd, det har då aldrig sagts något om barn, det är mot naturen att föda när man är så gammal som Kattrina, det här kommer att sluta i elände. Men när han får hålla sin nyfödda dotter är det som om solen skiner på honom för första gången. Han döper henne till Klara Fina Gulleborg Jansdotter, och från den dagen är hon hans stora glädjeämne och meningen med hans liv.

Klara Fina blir en mycket stark och självständig flicka som inte är rädd för något. Hennes far älskar henne över allt annat och låter inget ont hända henne. I en av filmens sista scener säger en karaktär att ingen haft en sån barndom som Klara Fina, och det kan nog stämma också.

Jans husbonde är en hygglig man som heter Erik i Falla (Halvar Björk), men han dör i en olycka och den elake svärsonen Gunnarsson (Allan Svensson) tar över Fallagården. Han kräver Jan och Kattrina på pengar för stugan som Erik alltid låtit dem bo i, och han tar över familjens skulder i affären också. Klara Fina har hunnit fylla arton och är övertygad om att hon kan tjäna ihop de tvåhundra riksdaler som Gunnarsson kräver om hon bara får flytta till Stockholm och ta tjänst i tre månader. Kattrina misstänker att hon inte kommer att komma tillbaka, men låter henne åka.

Kattrina visar sig ha rätt. Klara Fina skickar pengarna som hennes föräldrar behöver, men själv stannar hon i Stockholm. Det tar Jan hårt. Han saknar sin sol, dottern som gav hans liv mening. Han sjunker ner i något som i dag hade kallats för klinisk depression. Hans vän Ol-Bengts (Per Oscarsson, denne ständige och nu saknade närvaro i svensk film som får varje filmruta att kännas bekant och hemtam) försöker hjälpa honom med historier om det underbara landet Portugallien, där det är sommar hela vintern och det finns druvor, apelsiner och portvin.

Jan kommer ur sängen men fortsätter vänta på Klara Fina. Hon drabbas dock av ett olyckligt öde som i boken förblev outtalat men i filmen görs mycket specifikt, och det är mer än Jan klarar av. Han bestämmer sig för att hon i stället är kejsarinna av Portugallien. Han blir en svensk Joshua Norton som med fin käpp och kaskett titulerar sig kejsare, sätter sig bland herrskapet i kyrkan och ser sig som likvärdig med godsägare och officerare. En del driver med honom, men de tolererar honom och galenskapen ger honom alibi att tala fritt och ifrågasätta bygdens ordning.

Det är en historia som så lätt hade kunnat bli en oavsiktligt komisk parodi på grundmaterialet, men Lars Molin och framför allt Ingvar Hirdwall går skickligt balansgång. Jan på Skrolycka kan inte ha varit en lätt roll att spela. Hirdwall måste med ögonen kunna visa gränslös glädje och bottenlös sorg. Jan ska skina upp när han tänker på sin dotter och falla ner i en mörk avgrund när han förlorar sina få anledningar till lycka. Han måste känna mer och starkare än någon annan och när han skyddar sig i dårskapen måste vi ana den lille sårbare Jan, någonstans där inne.

Selma Lagerlöfs geni, Lars Molins vision, Ingvar Hirdwalls skicklighet och gott stöd från pålitliga skådespelare i birollerna gör Kejsarn av Portugallien till en värdig filmatisering av ett av den svenska litteraturens mästerverk.

3/6: Memoirs of an Invisible Man (1992)