Det här är den sortens film som riskerar att få dåliga recensioner på ren reflex. Den är den tredje filmen (eller femte, beroende på hur man räknar) i en filmserie där del två var dålig och del ett var en åttiotalsactionfilm med Schwarzenegger. Men den inleder överraskande bra och om det inte vore för några besynnerliga val mot slutet så skulle den i alla fall vara ett fint exemplar i sin genre, även om den inte skulle höja sig över den.
Det försöker den inte. Varenda överraskning annonseras i förväg och vilka som kommer att överleva är uppenbart så fort presentationen är överstökad. Det är de första bitarna som är bäst, innan vi riktigt fått veta vad som pågår och framför allt innan karaktärerna förstått det. För oss blir det tydligt lite fortare, mest för att vi har sett de tidigare filmerna i serien. Predators hade varit bättre som helt fristående film, med originalskurkar och utan koppling till sina föregångare, men då hade den aldrig blivit gjord. Så funkar filmindustrin.
Den inleds med att åtta människor vaknar upp medan de håller på att falla ner i en främmande djungel. De flesta är beväpnade och alla utom en är stenhårda, men den skrämmande situationen tvingar ihop dem och de börjar samarbeta.
De är arketyper snarare än karaktärer och skådespelarna har noggrant valts ut för att kunna se ut och prata som sina klichéiga förebilder. De är en amerikansk legosoldat (Adrien Brody), en japansk gangster (Louis Ozawa Changchien), en mexikansk knarkmafioso (Danny Trejo), en israelisk krypskytt (Alice Braga), en afrikansk revolutionär (Mahershala Ali), en rysk biff (Oleg Taktarov), en amerikansk våldsbrottsling (Walton Goggins) och slutligen en läkare (Topher Grace), som inte passar in.
De utforskar djungeln och upptäcker märkliga saker: solen rör sig inte, kompassnålar snurrar. Långsamt går det upp för dem: de befinner sig i ett jaktreservat, och de är bytet.
Den här delen är spännande och stämningsfull, och även när filmen fortsätter och glider in i actionscener upprätthåller den sin kvalité. Den utforskar kanske inte hela sitt koncept men i alla fall några delar av det, och till och med de förutsägbara delarna avlöper hyggligt.
Det är först när filmen når sitt hemskt otillfredsställande slut som den gör mig besviken. Det hade varit mycket bättre om den hade slutat så som jag trodde att den skulle sluta, men jag antar att planer som förklaras aldrig kan fungera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar