Den första Predator var en bra monsterfilm med en premiss som är nog så vanlig i science fiction-litteraturen men lyst med sin frånvaro på bioduken. Den var en av de mest minnesvärda och välgjorda filmerna från den tidstypiska Schwarzeneggeractionvågen. Uppföljaren flyttar sig från djungeln till stadsmiljö, gör sig av med det mesta som gjorde den första bra, och klistrar på en ineffektiv polisfilm. Det bästa i filmen är slutscenen.
Los Angeles befinner sig mitt i en värmebölja, vilket lockat dit en av de välbeväpnade, högteknologiska rymdvarelser som kommer till Jorden för att jaga. Samtidigt utkämpas ett gängkrig mellan jamaicaner och colombianer som jägarvarelsen (Kevin Peter Hall) nyfiket betraktar. Den blandar sig i och slaktar en grupp colombianer; i samma veva får polisen Michael Harrigan (Danny Glover) syn på den men tror att dess kamouflerade, skimrande uppenbarelse är en värmevåg.
Rymdvarelsen fortsätter mörda och Harrigan följer tätt efter. Han hittar en spjutspets som enligt hans kriminaltekniker inte är gjort av något känt ämne, och en voodoodoktor (Calvin Lockhart) berättar att mördaren inte är mänsklig. FBI-agenten Peter Keyes (Gary Busey) hänger i trakterna och i enlighet med actionfilmtraditionen för FBI-agenter vet han mer än han avslöjar och är en lagom stor skitstövel.
Harrigan gör sitt bästa för att jaga ner sin utomjordiske brottsling och finner sig i en situation som hade kunnat göra filmen riktigt bra om den hade utnyttjats rätt. Han får faktiskt se insidan av rymdskeppet som varelsen kom i, och här finns en möjlighet att visa oss något om arten som trots allt förblev ganska dold i Predator. Det är som sagt den bästa scenen i filmen, men den hade kunnat vara så mycket mer.
Det är inget större fel på effekterna eller actionscenerna, och jag antar att Predator 2 fungerar hyggligt som leveranssystem för våld och action. Men den har inget av stämningen från den första filmen, och den vet inte vad den ska göra av ett lovande koncept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar