Peter Sellers var en fascinerande man, ett skådespelargeni med trasigt privatliv och utrotad identitet. Han sa att det inte fanns en riktig Peter Sellers, att om han fick uppdraget att spela sig själv skulle han inte veta hur. När han inte spelade, existerade han inte.
Det gör honom förstås också till ett knepigt föremål för en filmisk biografi, och det är fantastiskt att The Life and Death of Peter Sellers lyckas så här bra. Mycket av förtjänsten tillhör Geoffrey Rush i titelrollen; han hittar tonen som säger "Sellers" bättre än Sellers själv någonsin kunde. Jag blev inte förvånad när jag fick veta att det var en drömroll för honom; att spela mannen som kunde spela allt utom sig själv måste vara ett fantastiskt projekt för en skådespelare som Rush.
Filmen följer Sellers liv och karriär från starten på radio via en intervju där han fick veta att hans ansikte inte passade i visuella medier till framgång i TV och på film. Vi ser honom gå fram och tillbaka mellan drama och komedi, vi ser hans äktenskap (bland annat med Britt Ekland (Charlize Theron)), samarbetet med Blake Edwards (John Lithgow) och naturligtvis förhållandet till modern (Miriam Margolyes).
Då och då glider filmen in i det surrealistiska när Rush förvandlas till Edwards eller modern eller någon annan viktig människa i Sellers liv, och pratar direkt med kameran som en överjordisk hybrid av Sellers och hans närmaste.
The Life and Death of Peter Sellers påminner i sig om en Sellers-film, där glädjen döljer en melankoli som ständigt ligger under ytan och man anar mer än man faktiskt ser. Jag lämnar den med samma känsla som Being There: att jag sett något annat än det jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar