Domino Harvey föddes av
rika föräldrar, en skådespelare och en modell, men det
privilegierade livet var tydligen inget för henne. Hon tränade
kampsport, lärde sig skjuta, samlade på knivar och började arbeta
som en av ytterst få kvinnliga prisjägare. Det är ett märkligt
yrke, som i USA ges rättigheter som inte ens polisen har och i de
flesta delstater inte kräver någon form av licens eller utbildning.
Hon uppmärksammades av filmskaparen Tony Scott (The Hunger, Top Gun,
True Romance) som kontaktade henne och ville göra film av hennes
liv. De blev vänner och han följde henne på jobbet. När filmen
höll på att göras dog hon av en överdos, och Domino är tillägnad
hennes minne.
Alla är överens om att
filmen bara är löst baserad på hennes liv. Det ingen verkar kunna
enas om är vad Domino själv hade tyckt om den. Jag tänker inte ens
försöka gissa, men en sak står klart: hon var en spännande
människa.
Hon spelas av Keira
Knightley som en badass brud som viljestyrkar sig in precis där hon
vill och inte backar för någon. Hon står också för
berättarrösten som har sin egen syn på händelseförloppet, en syn
som ibland står i konflikt med informationstexter eller till och med
våra egna ögons vittnesbörd. Kanske kommer rösten från hennes
samtal med FBI-psykologen Taryn Mills (Lucy Liu), och kanske
förklarar det en del av klyftorna. Jag vet fan inte.
Vi får se Domino bli
prisjägare på ren jävlar anamma, vi får följa med henne och
kollegorna Choco (Edgar Ramirez) och Ed Moseby (Mickey Rourke) på
uppdrag, vi får se hur hon som ung snygg kvinnlig prisjägare får
uppmärksamhet och blir föremål för dokusåpan Bounty Squad där
programledarna är Brian Austin Green och Ian Ziering från Beverly
Hills 90210, som vid ett underbart tillfälle får förklara vad i
helvete de gör där när knarkaffärer ska avgöras. De är
kändisgisslan, berättar de. Människor vill inte lika gärna döda
varandra när kändisar är närvarande.
Samtidigt får vi stifta
bekantskap med Lateesha (Mo'Nique) och hennes systrar Lashandra (Macy
Gray) och Lashindra (Shondrella Avery). Lateesha arbetar på
Vägverket och tar mutor av både polis och prisjägare för att ge
dem information ur registren, och vid sidan av är hennes passion nya
rasklassifikationer. Själv är hon blacktino och som gäst hos Jerry
Springer förespråkar hon termer som chinegro och japanic.
Allt det här är
jättebra. Så här långt är Domino en väldigt speciell film fylld
av attraktiva idiosynkrasier, något man bara vill se mer och mer av.
Om den hade kunnat behålla sin anarkistiska stämning och lätt
hallucinatoriska verklighetsuppfattning ända in i målet så hade
den varit något riktigt sevärt och rentav uppseendeväckande.
Men den tappar sin
maniska energi och ger sig iväg i fel riktning. Det finns en
historia om falska körkort och fyra rånare utklädda till
presidentfruar, och ju större utrymme den historien får desto
mindre intressant blir filmen. När Domino närmar sig slutet har den
sedan länge slutat sprudla och dansa, i stället kravlar den fram
under den brännande solen tills den slutar utan större ceremoni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar