De italienska kvarteren i sextiotalets New York. Vi har sett dem i otaliga filmer. Klänningsklädda hemmafruar som lagar mat åt kroppsarbetande makar. Överviktiga, mörkhåriga män i skjortor som hänger utanför barer och alla vet vad de pysslar med, även när de inte försöker rekrytera de få hederliga männen i kvarteret. Män med namn som JoJo the Whale och Tony Toupee. En stark hierarki som alla måste respektera, vad de än tycker.
Och
så pojkarna, prepubertala busfrön som ständigt är på springande
fot, som försöker vara lika coola som männen de beundrar, och som
inte kan tänka sig något bättre än att bli en av dem, en
respekterad, fruktad man med makt och pengar.
Pojken
vi fokuserar på är nioårige Calogero Anello (Francis Capra), son
till busschauffören Lorenzo (Robert De Niro) och hemmafrun Rosina
(Kathrine Narducci). Lorenzos regler är hårda: stanna i trappan. Gå
aldrig in i baren. Umgås inte med gangstrarna, Själv är han ärlig
och hederlig. Han värderar hårt, laglydigt arbete.
Det
är svårt för lille Calogero att se poängen med sin fars etik.
Själv kikar han på gangstrarna i sina kostymer, pojkens sinnebild
för framgång. Framför allt beundrar han bossen, Sonny (Chazz
Palminteri).
Kampen
mellan Sonny och Lorenzo, som vill hålla sin son utanför
gangsterkretsarna men samtidigt måste respektera Sonny för att
skydda sin familj, börjar när Calogero sitter på trappan utanför
huset och får se ett plötsligt slagsmål mellan två män. Sonny
drar pistol och skjuter den ene i huvudet. Calogero hinner knappt upp
i lägenheten förrän två poliser dyker upp och vill att han ska
identifiera skytten han såg. Lorenzo hävdar bestämt att sonen inte
såg någonting och inte vet någonting, men till ingen nytta.
Calogero får ändå gå längs en rad män, se dem i ansiktet, och
säga om det var någon av dem som sköt.
Allra
sist står Sonny. Calogero tittar på honom och hans unga hjärna
tänker febrilt. Till slut säger han nej, det var inte han heller.
När han går uppför trappan med sin pappa ber han om bekräftelse.
"I did a good thing", säger han. "You did a good
thing for a bad man", svarar Lorenzo.
Sonny
glömmer inte vad Calogero gjorde, och från den stunden är de
vänner. Calogero måste hålla det hemligt för sin far, men han
börjar hänga i gangsterbaren, spela tärning och tjäna pengar. Han
lever drömmen och fortsätter med det medan han växer upp.
När
han är sjutton spelas han av Lillo Brancato, Jr. (som numera sitter
i fängelse för inbrott) och är ett stadigt inslag i Sonnys gäng.
Flera konflikter pågår samtidigt. Lorenzo och Sonny drar Calogero i
olika riktningar. Sonny försöker få Calogero att hålla sig undan
från hans kompisgäng och koncentrera sig på skolan. Kompisgänget
bråkar med unga svarta killar samtidigt som Calogero träffar en
svart tjej (Taral Hicks).
A
Bronx Tale är en komplex film. Calogero är en ung kille med
förståeliga drömmar och drifter. Han kan inte överge sin far, han
kan inte lämna Sonny, han kan inte strunta i sina barndomsvänner,
han kan inte ignorera sin kärlek. Sonny är en mördande gangster,
men han vet vad han är och önskar något bättre åt Calogero.
Lorenzo tror på laglydighet och heder men vet att han inte kan
utmana gangstrarna, och kanske tänker han att de är bra för
kvarteren. Ingenting är svart eller vitt, och därur föds en film
som känner sin genres konventioner väl nog för att framträda som ett överlägset exempel på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar