torsdag 13 december 2012

Badlands (1973) - 5/6


Holly Sargis (Sissy Spacek) är en femtonårig tjej som bor i en fattig småstad i South Dakota med sin far (Warren Oates). Hennes mor är död och fadern är beskyddande. Hon ska få ett bättre liv än han.

I vägen kommer Kit Carruthers (Martin Sheen), en tio år äldre sopåkare som får ett gott öga till Holly. Hon är ett lätt offer för hans brylcremade James Dean-look, men hon vet att hennes far inte skulle godkänna honom. De börjar träffas i hemlighet, deras förhållande avancerar gradvis, och till slut tar de steget som skulle göra hennes far vansinnig om han visste. Ingen av dem verkar känna något inför det.

Det är ett genomgående tema i Badlands. Vi hör historien berättas med Hollys röst, som ytligt kan tyckas lida av Notebook-syndromet: hon beskriver sådant vi aldrig blir visade. Hon pratar om hur de känner för varandra, om hur Kit är, om deras liv tillsammans. Att det fungerar beror på att det inte är tänkt att vi ska acceptera det. Det är bara där för att illustrera Holly. Hon vill så gärna att det ska vara så som hon berättar det. Vi förstår att det inte är det.

Det kan inte vara det, för det finns knappt några känslor. Det dröjer inte länge förrän vi börjar bli förvånade över att Kit orkade samla ihop tillräckligt med energi för att stöta på Holly till att börja med. I övrigt bara glider han med. Det som händer, händer. Holly är likadan, kanske för att hon påverkas av honom och kanske för att hon var sådan från början. Det spelar ingen roll; de är båda blanka.

Det blir konfrontation mellan Kit och Hollys far, som slutar med att Kit håller i en rykande pistol och fadern ligger död på golvet. Hur reagerar Holly när hennes pojkvän skjutit ihjäl hennes far? Knappt alls. Var det första gången Kit dödade? Troligen, men det märks inte. De här två har kopplat bort sig från verkligheten. Holly visade inga känslor när hennes hund dog, och hon visar inga när hennes far dör.

De bränner ner huset och flyr med bil. De slår sig ner ute i skogen där de bygger ett vindskydd, gillrar fällor och övar inför den dag när lagens långa arm hinner ikapp dem. Holly anpassar sig till denna helt främmande livsstil, till synes utan några större protester. När tre prisjägare hittar dem är det dags för Kit att döda igen, och Holly accepterar hans förklaringar. Och skriver ner dem i sin dagbok.

Flykten fortsätter, morden fortsätter, men ingen av de två verkar känna något inför allt det blodiga och bisarra som händer. När Kit berättar att han skjutit en gammal kompis som han trodde tänkte förråda dem frågar Holly "Is he upset?". "He didn't say nothing to me about it", svarar Kit. Holly går in för att kolla själv.

Vi får inte veta mycket om Kits inre liv. Det är inte ens säkert att han har ett. Holly är däremot inte helt tom, hon verkar bara sakna förmågan att koppla samman det som händer med det hon har inom sig. Hon undrar var hon hade varit "if Kit had never met me", och det är inte en slump att de är han som är den aktive i den meningen. Hon funderar över den man hon en dag ska gifta sig med, tydligen utan att ens reflektera över möjligheten att det skulle vara Kit.

Badlands är en otäck film på det sättet att den visar upp människor - som bygger på verklighetens Charles Starkweather och Caril Ann Fugate - som mördar och skonar till synes utan logik. Det här är varelser vi aldrig kan förstå, ondska av ett slag som vi inte kan hantera, kontrollera eller försvara oss mot. Om det inte finns något inuti Charles Starkweather, vad kan vi då göra åt honom?

Inga kommentarer: