Holly Sargis (Sissy Spacek) är en femtonårig tjej som bor i en fattig småstad i South Dakota med sin far (Warren Oates). Hennes mor är död och fadern är beskyddande. Hon ska få ett bättre liv än han.
I
vägen kommer Kit Carruthers (Martin Sheen), en tio år äldre
sopåkare som får ett gott öga till Holly. Hon är ett lätt offer
för hans brylcremade James Dean-look, men hon vet att hennes far
inte skulle godkänna honom. De börjar träffas i hemlighet, deras
förhållande avancerar gradvis, och till slut tar de steget som
skulle göra hennes far vansinnig om han visste. Ingen av dem verkar
känna något inför det.
Det
är ett genomgående tema i Badlands. Vi hör historien berättas med
Hollys röst, som ytligt kan tyckas lida av Notebook-syndromet: hon
beskriver sådant vi aldrig blir visade. Hon pratar om hur de känner
för varandra, om hur Kit är, om deras liv tillsammans. Att det
fungerar beror på att det inte är tänkt att vi ska acceptera det.
Det är bara där för att illustrera Holly. Hon vill så gärna att
det ska vara så som hon berättar det. Vi förstår att det inte är
det.
Det
kan inte vara det, för det finns knappt några känslor. Det dröjer
inte länge förrän vi börjar bli förvånade över att Kit orkade
samla ihop tillräckligt med energi för att stöta på Holly till
att börja med. I övrigt bara glider han med. Det som händer,
händer. Holly är likadan, kanske för att hon påverkas av honom
och kanske för att hon var sådan från början. Det spelar ingen
roll; de är båda blanka.
Det
blir konfrontation mellan Kit och Hollys far, som slutar med att Kit
håller i en rykande pistol och fadern ligger död på golvet. Hur
reagerar Holly när hennes pojkvän skjutit ihjäl hennes far? Knappt
alls. Var det första gången Kit dödade? Troligen, men det märks
inte. De här två har kopplat bort sig från verkligheten. Holly
visade inga känslor när hennes hund dog, och hon visar inga när
hennes far dör.
De
bränner ner huset och flyr med bil. De slår sig ner ute i skogen
där de bygger ett vindskydd, gillrar fällor och övar inför den
dag när lagens långa arm hinner ikapp dem. Holly anpassar sig till
denna helt främmande livsstil, till synes utan några större
protester. När tre prisjägare hittar dem är det dags för Kit att
döda igen, och Holly accepterar hans förklaringar. Och skriver ner
dem i sin dagbok.
Flykten
fortsätter, morden fortsätter, men ingen av de två verkar känna
något inför allt det blodiga och bisarra som händer. När Kit
berättar att han skjutit en gammal kompis som han trodde tänkte
förråda dem frågar Holly "Is he upset?". "He didn't
say nothing to me about it", svarar Kit. Holly går in för att
kolla själv.
Vi
får inte veta mycket om Kits inre liv. Det är inte ens säkert att
han har ett. Holly är däremot inte helt tom, hon verkar bara sakna
förmågan att koppla samman det som händer med det hon har inom
sig. Hon undrar var hon hade varit "if Kit had never met me",
och det är inte en slump att de är han som är den aktive i den
meningen. Hon funderar över den man hon en dag ska gifta sig med,
tydligen utan att ens reflektera över möjligheten att det skulle
vara Kit.
Badlands
är en otäck film på det sättet att den visar upp människor - som
bygger på verklighetens Charles Starkweather och Caril Ann Fugate -
som mördar och skonar till synes utan logik. Det här är varelser
vi aldrig kan förstå, ondska av ett slag som vi inte kan hantera,
kontrollera eller försvara oss mot. Om det inte finns något inuti
Charles Starkweather, vad kan vi då göra åt honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar