Den första Taken var en hejdundrande actionthriller som tog Liam Neeson och gjorde honom till actionstjärna - dess geni låg i att hitta en man som såg ut som den före detta boxaren Neeson och dessutom var en bra skådespelare. Den följde sjuttonåriga Kim (Maggie Grace) som kidnappades av sexslavhandlare men som tur var hade den före detta CIA-agenten Bryan Mills (Neeson) till pappa. Han hade inte pengar, men han hade en väldigt särskild uppsättning färdigheter. De lät honom mörda sig fram till Kim och föra henne till säkerhet. Den lyckades till och med trycka in lite moralisk tvetydighet.
Bryan Mills är inte bara en vansinnigt skicklig agent, han är en superhjälte. Om CIA verkligen hade killar som han så hade War on Terror varit vunnet för länge sen och bin Ladin hade levt ungefär en vecka efter 11 september 2001. Men eftersom det var Liam Neeson och inte Steven Seagal så fungerade det.
I uppföljaren har han dessutom uppbackning från Maggie Grace som återkommer som dottern. Den här gången är det släktingarna till alla han dödade i den första filmen som kommer för att hämnas genom att kidnappa Bryan själv, hans exfru Lenore (Famke Janssen), och naturligtvis Kim. Men Bryans snabbtänkthet ger Kim en chans, och den använder hon till att ge Bryan en chans, och det är här Taken 2 blir något mer än en remake av sin föregångare.
Huvudpersonerna - Kim och Bryan - är helt enkelt för intagande för att det ska gå att tycka illa om filmen. Bryan må vara en superhjälte - han tar sig ur situationer som de flesta av oss inte ens orkar tänka på att hamna i - men Kim är en riktig människa, livrädd men obändigt modig. Mitt hjärta klappade för henne när hon sprang över Istanbuls hustak.
Famke Janssens Lenore är lite bortslösad och tillbringar större delen av tiden medvetslös, men jag antar att det inte fanns plats för en tuff karaktär till. Inte när Liam Neeson ska gå omkring och morra och skjuta människor med övermänsklig träffsäkerhet.
En tredje Taken-film är på väg. Jag har svårt att vara entusiastisk då jag inte trodde att den här skulle vara något att ha, men om de bara kommit på en inte alldeles för krystad historia så tror jag att det här konceptet kan överleva genom en hel trilogi. Och sen kommer det väl nån ny actionfilm med Neeson. Det verkar vara hans grej, nu för tiden.
Bryan Mills är inte bara en vansinnigt skicklig agent, han är en superhjälte. Om CIA verkligen hade killar som han så hade War on Terror varit vunnet för länge sen och bin Ladin hade levt ungefär en vecka efter 11 september 2001. Men eftersom det var Liam Neeson och inte Steven Seagal så fungerade det.
I uppföljaren har han dessutom uppbackning från Maggie Grace som återkommer som dottern. Den här gången är det släktingarna till alla han dödade i den första filmen som kommer för att hämnas genom att kidnappa Bryan själv, hans exfru Lenore (Famke Janssen), och naturligtvis Kim. Men Bryans snabbtänkthet ger Kim en chans, och den använder hon till att ge Bryan en chans, och det är här Taken 2 blir något mer än en remake av sin föregångare.
Huvudpersonerna - Kim och Bryan - är helt enkelt för intagande för att det ska gå att tycka illa om filmen. Bryan må vara en superhjälte - han tar sig ur situationer som de flesta av oss inte ens orkar tänka på att hamna i - men Kim är en riktig människa, livrädd men obändigt modig. Mitt hjärta klappade för henne när hon sprang över Istanbuls hustak.
Famke Janssens Lenore är lite bortslösad och tillbringar större delen av tiden medvetslös, men jag antar att det inte fanns plats för en tuff karaktär till. Inte när Liam Neeson ska gå omkring och morra och skjuta människor med övermänsklig träffsäkerhet.
En tredje Taken-film är på väg. Jag har svårt att vara entusiastisk då jag inte trodde att den här skulle vara något att ha, men om de bara kommit på en inte alldeles för krystad historia så tror jag att det här konceptet kan överleva genom en hel trilogi. Och sen kommer det väl nån ny actionfilm med Neeson. Det verkar vara hans grej, nu för tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar