Susan Wright (Sara Paxton) står inför rätta för att ha mördat sin man Jeff (Justin Bruening) med nästan tvåhundra knivhugg. Hennes historia är att han misshandlade henne fysiskt och psykiskt och att hon till slut inte stod ut längre och försvarade sig med kniv. Åklagaren Kelly Siegler (Lisa Edelstein) köper inte den berättelsen utan vill sätta dit Susan som den mörderska hon är övertygad om att hon är.
När vi kommer in i historien är vi redan i rättssalen, och åklagare och advokat ställer helt irrelevanta frågor enbart för att filmen ska få en ursäkt för att visa svaret i återblick. På så sätt ser vi Susan och Jeff träffas som unga, sexdebuten och graviditeter.
Sedan börjar det naturligtvis gå utför, i märkligt snabba förändringar. Den Jeff vi ser i början liknar inte den människa han kvickt förvandlas till när det är dags att sköta hus och uppfostra barn. Jag vet att människor förändras och att onda kärnor döljs bakom vackra skal, men kunde vi inte ha fått se någon liten ledtråd? Någon antydan till att Jeff inte var helylle innan han plötsligt börjar skrika och skälla och slåss?
Detta är en TV-film och det märks. Visst, den är duktig på att spackla över sprickorna så att den låga budgeten inte syns, men det går inte att dölja den epidemiska talangbristen. Lisa Edelstein är den enda som vet vad hon gör och till och med hon bevisar hur mycket bättre skådespelare är när de har en roll de passar ihop med, i hennes fall dr Cuddy.
Jag måste också undra vad det är tänkt att slutsatsen ska vara. Blue-Eyed Butcher ger inga tecken på att vara avancerad nog att försöka ge oss något tvetydigt, men den levererar inte heller något entydigt. I stället bara slutar den, och tittaren undrar varför hen la ner tid på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar