Travis Bickle (Robert De Niro) är en före detta marinsoldat, troligen Vietnamveteran även om det aldrig sägs rätt ut, som sömnlösheten driver till att bli taxichaufför på nätterna. Han har vänner - nästan i alla fall - men är ändå desperat ensam. Han ljuger för sina föräldrar för att inte behöva träffa dem och berätta sanningen om sitt liv efter det militära. Han får syn på kvinnor och blir besatt av dem, men är inte förmögen att närma sig dem utan att stöta bort dem.
Han försöker med den, tycker han, änglalika Betsy (Cybill Shepherd), men när deras biodejt visar sig vara Kärlekens språk reser hon sig upp och lämnar bion. Bickle försöker sluta klyftan mellan dem, men det är omöjligt.
Nästa mål blir den tolvåriga prostituerade Iris (Jodie Foster) som hamnar i hans taxi när hon försöker undkomma sin hallick Sport (Harvey Keitel). Bickle bestämmer sig för att rädda henne, och blir förvirrad när det visar sig att hon inte vill bli räddad.
Bickles värld är dimmig, smutsig och kall. För det mesta verkar han fundamentalt aningslös, helt ovetande om vilket intryck han ger. Han försöker snacka in sig hos senator Palantine (Leonard Harris) när denne sätter sig i hans taxi, men märker inte att den skicklige politikern bara pratar för att göra honom till lags. Och just när vi tror att han inte har en aning så visar han sig betydligt smartare än vi väntade oss att han kunde vara.
Han vet nog inte själv vad han söker efter. Han hatar det skitiga New York, med knark och horor och gangstrar, men själv super han och hänger på porrbio. Några bilder antyder en rasistisk kärna, men han uttrycker den aldrig. Det enda som är säkert är våldet - han köper skjutvapen och gömmer dem under sina kläder, han tejpar fast en kniv innanför byxbenet. Vad tänker han göra med dem? De ska riktas mot männen som han anser fjättrar kvinnorna han vill rädda.
Vi dras in i Travis Bickle. Vi följer med i hans planer, i hans dagbok, i hans förändring, och till slut drar han in oss i sin galenskap, vi följer med in i hans huvud, och ser hans hopp och drömmar. Taxi Driver suddar ut gränsen mellan oss och en våldsam galning och vi vet till slut vad han sökte efter.
Han försöker med den, tycker han, änglalika Betsy (Cybill Shepherd), men när deras biodejt visar sig vara Kärlekens språk reser hon sig upp och lämnar bion. Bickle försöker sluta klyftan mellan dem, men det är omöjligt.
Nästa mål blir den tolvåriga prostituerade Iris (Jodie Foster) som hamnar i hans taxi när hon försöker undkomma sin hallick Sport (Harvey Keitel). Bickle bestämmer sig för att rädda henne, och blir förvirrad när det visar sig att hon inte vill bli räddad.
Bickles värld är dimmig, smutsig och kall. För det mesta verkar han fundamentalt aningslös, helt ovetande om vilket intryck han ger. Han försöker snacka in sig hos senator Palantine (Leonard Harris) när denne sätter sig i hans taxi, men märker inte att den skicklige politikern bara pratar för att göra honom till lags. Och just när vi tror att han inte har en aning så visar han sig betydligt smartare än vi väntade oss att han kunde vara.
Han vet nog inte själv vad han söker efter. Han hatar det skitiga New York, med knark och horor och gangstrar, men själv super han och hänger på porrbio. Några bilder antyder en rasistisk kärna, men han uttrycker den aldrig. Det enda som är säkert är våldet - han köper skjutvapen och gömmer dem under sina kläder, han tejpar fast en kniv innanför byxbenet. Vad tänker han göra med dem? De ska riktas mot männen som han anser fjättrar kvinnorna han vill rädda.
Vi dras in i Travis Bickle. Vi följer med i hans planer, i hans dagbok, i hans förändring, och till slut drar han in oss i sin galenskap, vi följer med in i hans huvud, och ser hans hopp och drömmar. Taxi Driver suddar ut gränsen mellan oss och en våldsam galning och vi vet till slut vad han sökte efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar