Detta är en riktigt besynnerlig och sjuk film. Den börjar med en panikslagen, blödande, naken kvinna (Salma Hayek) som stapplar in i ett badrum och plockar fram en gömd mobiltelefon och en pistol. Med skjutfärdigheter som skulle göra en John Woo-hjälte avundsjuk avrättar hon ett halvdussin tungt beväpnade skurkar och får själv ett skott genom magen - något som dock knappt påverkar henne alls under resten av den här actionstormen.
Kvinnan är Everly, en sexslav under gangsterbossen Taiko (Hiroyuki Watanabe). Hon har försökt bli fri genom att samarbeta med polisen, men Taiko kom på det och nu tänker han döda henne - så ineffektivt som möjligt. Under tiden försöker hon rädda sin dotter och mor, som hon inte pratat med sen hon blev fången fyra år tidigare.
Resten av filmen är en enda lång actionscen, med så mycket blod och krossade kroppar som man kan klämma in. Everly har ingen logik och ingen spänning att komma med, så den skyfflar in äckel i stället. Där lyckas den i alla fall. Sällan har jag sett så tydliga vidrigheter i en mainstreamfilm. Jag rycker till ännu oftare än under The Equalizer, som åtminstone vägde upp med nån sorts existensberättigande utanför alla kroppsvätskor. Och jag förstod i alla fall hur Denzel Washington kunde vara en dödsmaskin. Hur Everly blev det är ett nertystat mysterium.
Det kommer ändå inte i närheten av den märkligaste scenen i filmen, där en man som kallar sig Sadisten (Togo Igawa) dyker upp med kabukisamurajer och en masochist (Masashi Fujimoto) i en bur. Scenen bryter tempot och temat, och verkar bara existera för att en viss del av publiken tycker det är hett att utsätta en sexig kvinna för hot om outhärdligt våld.
Sadisten hade nog gillat den här filmen. Den finns bara för att åsamka smärta och lidande. Det enda jag gillade var mannen i soffan (Akie Kotabe), som överlever Everlys första mordorgie men görs ofarlig av kulregnet. Han injicerar en gnutta mänsklighet, och utan honom hade jag nog förtvivlat än värre innan sluttexterna äntligen kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar