The Internship är åtminstone imponerande på ett sätt: den är den absolut längsta reklamfilm jag någonsin sett. Den spöar till och med Mac and Me i skamlös produktplacering... nej förresten, det kan inte ens kallas produktplacering. Mac and Me hade fortfarande varit en film om alla referenserna till McDonalds och Coca-Cola togs bort; The Internship hade inte existerat utan gigantföretaget där allt utspelar sig: Google.
Bill (Vince Vaughn) och Nick (Owen Wilson) är två av de bästa försäljarna i branschen, men armbandsursföretaget de jobbar för går under när armbandsuret blir förlegat på grund av alla smartphones. De är arbetslösa och innehar en fullständigt otrolig grad av okunskap vad gäller allt tekniskt, så många jobb är stängda för dem. Bill hittar en lösning: de ska söka till ett praktikantprogram på Google. Hundra deltar, uppdelade i tjugo femmannalag som tävlar om de fem anställningar som erbjuds i slutet av sommaren.
Jag behöver förmodligen inte berätta mer om handlingen. Bill och Nick kommer in, de bildar ett rag-tag band of misfits, de är hopplösa men samlas kring laganda bla bla bla. Ja, en snygg kvinna också, förstås.
Det är inte handlingen som är den här filmens starka sida, och det är verkligen inte karaktärerna Bill och Nick heller. Till att börja med är de roliga men de blir väldigt snabbt irriterande och när de bara kör samma grej om och om igen, med sitt smorda försäljarmunläder, sitt snabba babbel, sin instinktiva uppbackning av varandra så är det bara jobbigt.
The Internship är dock rolig nog och smidig nog att det fungerar ändå, även om det inte är huvudpersonernas förtjänst utan alla birollernas. Det som gör att jag i slutändan inte kan ge den en positiv recension ändå är att de två huvudpersonerna är alldeles för irriterande för att få så mycket tid som de får, och att jag vägrar hylla en förtäckt propagandafilm för ett verkligt företag. "Googliness", indeed.
Bill (Vince Vaughn) och Nick (Owen Wilson) är två av de bästa försäljarna i branschen, men armbandsursföretaget de jobbar för går under när armbandsuret blir förlegat på grund av alla smartphones. De är arbetslösa och innehar en fullständigt otrolig grad av okunskap vad gäller allt tekniskt, så många jobb är stängda för dem. Bill hittar en lösning: de ska söka till ett praktikantprogram på Google. Hundra deltar, uppdelade i tjugo femmannalag som tävlar om de fem anställningar som erbjuds i slutet av sommaren.
Jag behöver förmodligen inte berätta mer om handlingen. Bill och Nick kommer in, de bildar ett rag-tag band of misfits, de är hopplösa men samlas kring laganda bla bla bla. Ja, en snygg kvinna också, förstås.
Det är inte handlingen som är den här filmens starka sida, och det är verkligen inte karaktärerna Bill och Nick heller. Till att börja med är de roliga men de blir väldigt snabbt irriterande och när de bara kör samma grej om och om igen, med sitt smorda försäljarmunläder, sitt snabba babbel, sin instinktiva uppbackning av varandra så är det bara jobbigt.
The Internship är dock rolig nog och smidig nog att det fungerar ändå, även om det inte är huvudpersonernas förtjänst utan alla birollernas. Det som gör att jag i slutändan inte kan ge den en positiv recension ändå är att de två huvudpersonerna är alldeles för irriterande för att få så mycket tid som de får, och att jag vägrar hylla en förtäckt propagandafilm för ett verkligt företag. "Googliness", indeed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar