Detta är en intressant film gjord på ett irriterande sätt. Filmskaparen Maja Borg har trängt in i vår moderna världs underligare egenskaper och självmotsägelser och sökt sätt att ändra världen i grunden. Via intervjuer med futuristen Jacque Fresco, organisationen Technocracy och andra som förespråkar radikala förändringar visar hon att det finns lösningar, åtminstone teoretiska sådana. Vi behöver inte leva i ett finansiellt system som imploderar med oförutsägbara mellanrum. Vi behöver inte behålla samma strukturer bara för att vi är vana vid dem.
Möjligheterna finns, som vi får se när det pratas 3D-printing och gratisenergi. Världen har förändrats förr och kan förändras igen. Men civilisationer har också gått under förut och det kan hända igen, med den skillnaden att civilisationen nu är global. Future My Love väcker tankar och vilja.
Men Maja Borg tog ett väldigt märkligt beslut när hon bestämde sig för att koppla ihop det här med sina egna spruckna kärleksrelationer. Med kantig accent och pseudokryptiska formuleringar talar hon till sina forna partners så att deras gemensamma historia långsamt målas upp framför oss. Jag förstår att de här händelserna var viktiga för henne och att hon ser likheter med hur världen fungerar, men det blir helt ointressant för mig.
Jag ville se mer Fresco och Technocracy, mer teknologi, fler radikala teorier, fler milda revolutionärer. Men de bitarna omges av Borgs monologer om något jämförelsevis litet och personligt vars eventuella kopplingar till resten är vaga och oklara. Jag vill bara att det ska vara över. Jag vill se vad hon hittat, inte höra om vad hon upplevt.
Det är synd på en film som tar tag i enorma och viktiga frågor, frågor vi måste ta oss an om vår värld ska överleva. Gigantiska omvälvningar kommer att ske under vår livstid, vare sig vi vill det eller inte, och vi kan antingen göra dem frivilligt eller låta dem ske genom krig, svält och katastrofer. Men det viktiga är att de kan ske frivilligt, och att vi kan få en bättre värld när det är över. Det är budskapet Future My Love borde ha fokuserat på.
Möjligheterna finns, som vi får se när det pratas 3D-printing och gratisenergi. Världen har förändrats förr och kan förändras igen. Men civilisationer har också gått under förut och det kan hända igen, med den skillnaden att civilisationen nu är global. Future My Love väcker tankar och vilja.
Men Maja Borg tog ett väldigt märkligt beslut när hon bestämde sig för att koppla ihop det här med sina egna spruckna kärleksrelationer. Med kantig accent och pseudokryptiska formuleringar talar hon till sina forna partners så att deras gemensamma historia långsamt målas upp framför oss. Jag förstår att de här händelserna var viktiga för henne och att hon ser likheter med hur världen fungerar, men det blir helt ointressant för mig.
Jag ville se mer Fresco och Technocracy, mer teknologi, fler radikala teorier, fler milda revolutionärer. Men de bitarna omges av Borgs monologer om något jämförelsevis litet och personligt vars eventuella kopplingar till resten är vaga och oklara. Jag vill bara att det ska vara över. Jag vill se vad hon hittat, inte höra om vad hon upplevt.
Det är synd på en film som tar tag i enorma och viktiga frågor, frågor vi måste ta oss an om vår värld ska överleva. Gigantiska omvälvningar kommer att ske under vår livstid, vare sig vi vill det eller inte, och vi kan antingen göra dem frivilligt eller låta dem ske genom krig, svält och katastrofer. Men det viktiga är att de kan ske frivilligt, och att vi kan få en bättre värld när det är över. Det är budskapet Future My Love borde ha fokuserat på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar