De märkligaste utgångspunkter kan bli väldigt bra historier. Berättelser som till synes inte har något med vår verklighet att göra kan ändå säga meningsfulla saker om den. Karaktärer i situationer som ingen människa någonsin varit i eller någonsin kommer att vara i kan ändå reflektera riktiga människor och deras känslor. Det är de historierna som är de bästa, de som utgör existensberättigandet för fantasy och science fiction.
Och det är just där The Curious Case of Benjamin Button misslyckas. Titelns Benjamin (Brad Pitt) är en man som åldras baklänges. Han föds gammal, blir successivt yngre, och dör slutligen som spädbarn. Det är förstås en åkomma som helt saknar bokstavlig relevans; ingen åldras baklänges. Men genom att analysera hur det påverkar honom och hans omgivning, hur det formar hans egna och deras känslor och tankar, hade det kunnat bli en fantastisk historia ändå. Just därför.
I stället undviker filmen de analyserna. Benjamin träffar sitt livs kärlek Daisy (Cate Blanchett) när hon är ung och han är gammal, och sen åldras de förbi varandra tills spädbarns-Benjamin dör i gamla Daisys armar. Vad tänker de, vad känner de, när de möts om och om igen genom årtiondena? Hur påverkar Benjamins tillstånd deras förhållande? Det får vi inte veta.
Benjamins tillstånd verkar dessutom högst ytligt. När han ser gammal ut är han ung i sinnet och när han är spädbarn har han blivit åldersdement. Så hela filmens grundidé är att karaktären ser annorlunda ut. Det är allt det är: utseende. Han ser ung ut när han är gammal och tvärtom, men på alla sätt som spelar roll åldras han precis som vi.
The Time Traveller's Wife tog en lika absurd premiss - en man som slumpmässigt färdas genom tiden - och byggde på det en berättelse sannare och närmare den mänskliga upplevelsen än många historier som utspelar sig i verkligheten. Om The Curious Case of Benjamin Button hade lyckats lika bra hade den förmodligen blivit en av mina favoritfilmer.
För låt inte min utskällning av den lura dig: den är välgjord på alla andra sätt som den rimligen kan vara. Brad Pitt fick en Oscarnominering för huvudrollen och resten av rollistan är lika stora proffs som han. Regin tar inte ett felsteg. Det är tre timmars förstklassig filmkonst som saboteras av att historien den berättar inte är värd att berättas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar