Det här var betydligt bättre än vad jag väntade mig och framför allt betydligt bättre än jag väntade mig efter att ha sett den röriga inledningen som försöker presentera en ganska komplex intrig, särskilt för att vara en B-skräckis, på så få scener som möjligt. Men om du kunde manövrera genom den meningen borde jag kunna manövrera genom en sammanfattning av handlingen.
Deckarförfattarinnan Cornelia Van Gorder (Agnes Moorehead) har tillsammans med sin trotjänarinna Lizzy (Lenita Lane) flyttat in i det gamla kråkslottet "The Oaks". Van Gorder hyr det från Mark Fleming (John Bryant), brorson till den egentlige ägaren, bankdirektören John Fleming (Harvey Stephens).
Banktjänstemannen Victor Bailey (Mike Steele) blir anklagad för att ha förskingrat över en miljon dollar, men den skyldige är direktör Fleming. Det erkänner han för sin doktor Malcolm Wells (Vincent Price), samtidigt som han föreslår att dela pengarna med doktorn om denne samarbetar med en fejka-död-plan, för att helgardera utifall att unge Bailey blir frikänd.
Nu undrar du varför den här filmen heter The Bat. Jag har inte kommit dit än. Staden i fråga terroriserades förr av en mördare som kallade sig just The Bat. I svart mask och kloförsedda handskar tog han sig in i hus om nätterna och mördade kvinnor. Nu ryktas det att han inte bara är tillbaka utan dessutom har lagt sig till med att föda upp fladdermöss med rabies som han släpper ut över staden.
När alla inledningar är avklarade så bor fem kvinnor under halvkompetent polisskydd i "The Oaks": Van Gorden, Lizzy, Victor Baileys fru Dale (Elaine Edwards), Judy Hollander (Darla Hood) och Jane Patterson (Riza Royce). Någonstans i huset finns också miljonen som direktör Fleming stal, och det har tydligen The Bat fått nys om. Vilket han inte är ensam om.
Det är mycket som är fel med The Bat. Skådespelarprestationerna är genomgående dåliga, bortsett från den ständigt sevärde Vincent Price, kuslighetskungen, och rent tekniskt är den inte vidare välgjord. Den hastar förbi en del bitar så att man nästan måste stanna upp och reda ut dem på egen hand.
Men mysteriet fungerar: vem är The Bat? Jag erkänner att filmen lurade mig; den jag trodde på var det inte och jag gissade inte rätt förrän sekunden innan masken dras av. The Bat har också en ovanligt rik - särskilt för 50-talet - kvinnlig rolluppsättning och klarar Bechdeltestet med flagga i topp. Trots dess tillkortakommanden håller den intresset. Man vill se den där masken dras av.
Deckarförfattarinnan Cornelia Van Gorder (Agnes Moorehead) har tillsammans med sin trotjänarinna Lizzy (Lenita Lane) flyttat in i det gamla kråkslottet "The Oaks". Van Gorder hyr det från Mark Fleming (John Bryant), brorson till den egentlige ägaren, bankdirektören John Fleming (Harvey Stephens).
Banktjänstemannen Victor Bailey (Mike Steele) blir anklagad för att ha förskingrat över en miljon dollar, men den skyldige är direktör Fleming. Det erkänner han för sin doktor Malcolm Wells (Vincent Price), samtidigt som han föreslår att dela pengarna med doktorn om denne samarbetar med en fejka-död-plan, för att helgardera utifall att unge Bailey blir frikänd.
Nu undrar du varför den här filmen heter The Bat. Jag har inte kommit dit än. Staden i fråga terroriserades förr av en mördare som kallade sig just The Bat. I svart mask och kloförsedda handskar tog han sig in i hus om nätterna och mördade kvinnor. Nu ryktas det att han inte bara är tillbaka utan dessutom har lagt sig till med att föda upp fladdermöss med rabies som han släpper ut över staden.
När alla inledningar är avklarade så bor fem kvinnor under halvkompetent polisskydd i "The Oaks": Van Gorden, Lizzy, Victor Baileys fru Dale (Elaine Edwards), Judy Hollander (Darla Hood) och Jane Patterson (Riza Royce). Någonstans i huset finns också miljonen som direktör Fleming stal, och det har tydligen The Bat fått nys om. Vilket han inte är ensam om.
Det är mycket som är fel med The Bat. Skådespelarprestationerna är genomgående dåliga, bortsett från den ständigt sevärde Vincent Price, kuslighetskungen, och rent tekniskt är den inte vidare välgjord. Den hastar förbi en del bitar så att man nästan måste stanna upp och reda ut dem på egen hand.
Men mysteriet fungerar: vem är The Bat? Jag erkänner att filmen lurade mig; den jag trodde på var det inte och jag gissade inte rätt förrän sekunden innan masken dras av. The Bat har också en ovanligt rik - särskilt för 50-talet - kvinnlig rolluppsättning och klarar Bechdeltestet med flagga i topp. Trots dess tillkortakommanden håller den intresset. Man vill se den där masken dras av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar