Sicko (2007) - 4/6

Michael Moore har med varierande framgång gett sig på industrin (Roger & Me), vapen och medias rädslemanipulation (Bowling for Columbine), kapitalismen själv (Capitalism: A Love Story) och Bush och kriget mot terrorn (Fahrenheit 9/11). I Sicko ger han sig på den amerikanska sjukvårdsindustrin, dess privata försäkringsbolag och läkemedelsbranschen.

Moore intervjuar människor som trodde att de var försäkrade, tills de blev sjuka. Han berättar att femtio miljoner amerikaner saknar försäkring och realistiskt sätt att skaffa det. Vi får höra skräckhistorier om patienter som inte får ut från försäkringen på teknikaliteter; befintliga tillstånd som de borde informerat försäkringsbolaget om trots att de inte visste om dem själva. En kvinna som inte får en ambulanstur ersatt eftersom hon inte först ringde och kollade med försäkringsbolaget, eftersom hon låg medvetslös på trottoaren.

Moore använder sina vanliga tekniker, förstås. Han visar oss de fakta han vill visa oss och om det finns några andra fakta får vi inte veta det. Det är de värsta historierna vi får höra. Han spelar upp de intervjuer som ger de intryck han vill ge, och han är utan tvivel en flitig och skicklig användare av saxen. Som tur är har jag inget med det amerikanska sjukvårdssystemet att göra så jag behöver inte göra egna efterforskningar utan kan bedöma Sicko enbart som film. Som film är den en av hans bästa.

Det grundläggande problemet, som Moore framställer det, är att det amerikanska systemet är uppbyggt för att ge så lite och billig vård som möjligt för så mycket pengar som möjligt. Det är så vinstdrivande företag fungerar. Moore reser till Kanada, Frankrike och Storbritannien och undersöker deras system, välkända för oss européer. Han smular sönder argumenten mot dem och visar människor som får hjälp när de behöver det. Han ger oss siffror som visar att USA ligger sämre till än dessa länder som inte pressar vinst ur sin sjukvård. Medellivslängd, spädbarnsdödlighet, de europeiska socialistkräken spöar USA i allt.

I varje Moore-dokumentär måste det finnas ett stort cirkusnummer. I Bowling for Columbine åkte han till K-Mart med skjutna ungdomar för att lämna tillbaka kulorna som satt kvar i deras kroppar. I Fahrenheit 9/11 åkte han runt Capitol Hill och läste upp Patriot Act i en megafon. I Capitalism: A Love Story försökte han gripa Wall Street, och han stod på gatan och trakasserade finansfolk på väg hem från jobbet.

I Sicko samlar han ihop människor som hjälpte till att röja upp efter World Trade Center-attackerna 2001 och nu har hälsoproblem av allt damm och gift de fick i sig. Han tar ombord dem på en båt och ger sig av till Kuba. Först åker han till Guantanamo för att begära att de ska få samma vård som Al-Qaida-fångarna där, som får förstklassig medicinsk hjälp. Sedan landstiger han på Kuba och tar med sina patienter till kubanska doktorer och apotek. Naturligtvis visar det sig att kubanernas sjukvård krossar amerikanernas.

Det är en underhållande sekvens, så där har Moore lyckats. Men föreställ dig för ett ögonblick att Al-Qaida-fångarna på Guantanamo inte fick sjukvård på toppnivå. Det hade Moore kunnat skrika lungorna av sig om. Naturligtvis ska fångar få sjukvård - det ska förstås andra också, men när man kan klaga om det är A och klaga om det är B så tappar man trovärdighet oavsett om det är A eller B.

Besöket på själva Kuba är mindre tvetydigt men gör mig mer skeptisk. Så bra som det fungerar där, fungerar det nog huvudsakligen när det kommer en amerikansk dokumentärfilmare dit för att göra något som i princip är en propagandafilm för den kubanska sjukvården. Visst, de har säkert billiga mediciner och billig sjukvård, men jag slår vad om att det finns nackdelar som Moore inte visar. Jag vill vara sjuk på Kuba innan jag bestämmer mig för om jag hellre blir sjuk på Kuba eller i USA. Och med det vill jag säga att jag nog helst blir sjuk i Sverige, varken på Kuba eller i USA.

Sicko är sevärd för underhållningsvärdet men även för det dokumentära värdet. Moore må ha på sig sina skära glasögon när han beskriver Kanada och Kuba och han må vara inställd på att sabla ner USA, men jag har inte sett några trovärdiga angrepp på filmens budskap som helhet. När nu Obama fått igenom sin hälsovårdsreform är Sicko kanske förlegad. Låt oss hoppas det.