Gene Watson (Johnny Depp) är en vanlig man med ett vanligt liv, en dotter (Courtney Chase) och ett niotillfemjobb. Det ändras när han på en tågstation träffar Mr. Smith (Christopher Walken) och Ms. Jones (Roma Maffia), som påstår sig vara poliser men snabbt avslöjar sig som snarare raka motsatsen. De kidnappar hans dotter, ger honom en revolver och ett foto, och säger att antingen är kvinnan på bilden död inom nittio minuter eller så är hans dotter det.
Kvinnan visar sig vara Eleanor Grant (Marsha Mason), Kaliforniens guvernör, och tillbringar dagen på ett hotell. Smith kör honom dit och sparkar ut honom ur bilen. Watson försöker ta sig ur sin knipa men Smith följer efter honom vart han än går och ser till att han inte söker hjälp. När han inte tar sin chans att döda Grant får han stryk av Smith som försöker hamra in i skallen på honom att det gäller hans dotters liv.
Depp och Walken är två stora skådespelare och det är deras samspel som gör filmen sevärd. Watson är en vanlig man som kastats in i en otänkbar situation och det är inte svårt att känna sig in i hans position när det är Johnny Depp som porträtterar honom. Hans desperata men välgenomtänkta och intelligenta försök att komma undan håller oss fängslade. Smith är en usling, en skurk, en metodisk våldsbrottsling; en roll som Christopher Walken har fast prenumeration på. Han ser ut, rör sig och talar som en iskall mördare. Han är lätt att både hata och frukta.
Nick of Time får en extra otäck dimension av att den utspelar sig i realtid. Watson har nittio minuter på sig innan hans dotter dör och de nittio minuterna går filmen igenom en sekund i taget. Det gör all karaktärsutveckling omöjlig men det gör det också lättare att placera sig i Gene Watsons kostym. Hans helt-vanlig-man-karaktär är mycket medvetet skapt och Depp är väl vald. I en annan sorts film hade han spelats av Arnold Schwarzenegger och den sista halvtimmen hade han sprutat bly över hela hotellet, men i slutscenen hade både dottern och guvernören fortfarande levt.
I Nick of Time är i stället det viktiga inte hur det går för Gene Watson, det viktiga är att vi ställer oss frågan vad vi själva hade gjort om vi hade fått hans val. Hade vi dödat guvernören och antingen dödats av livvakterna eller hamnat i fängelse på livstid, hade vi låtit vårt eget barn dö, eller hade vi försökt ta en tredje väg?Jag tror att jag själv och så gott som alla andra hade gjort det senare, men när de första försöken hade misslyckats, då hade den där revolvern börjat se väldigt inbjudande ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar