The Texas Chain Saw Massacre (1974) - 1/6

Jag försöker bedöma varje film rättvist efter dess egna förutsättningar. Jag är inget fan av tonårsromcoms eller hjärnbefriade highschoolfilmer men om jag skulle råka stöta på den ultimata tonårsromcomen vill jag ändå ge den en positiv recension.

Ibland är det svårt. Det enda värdet jag kan finna i The Texas Chain Saw Massacre är att den var med om att på allvar starta slashergenren och - mer allmänt - blod-och-våld-skräck-genren, som i dag lever vidare i Saw-uppföljarna, Hostel-filmerna och, antar jag, The Human Centipede. Det är inte en genre jag uppskattar och jag skulle inte sakna den ett dugg om den försvann. Visst finns det filmer inom den som har en och annan meriterande egenskap, men i de allra flesta fall går det ut på att visa blod och skit och rädsla och ingenting annat.

Så om en film lyckas med något men jag önskar att den hade misslyckats, är den ändå en bra film? Kanske, men bara om den har något mer, något jag kan peka på för att rättfärdiga dess existens utöver att den deltog i att orsaka den strida strömmen tortyrporr. Jag hittar ingenting.

The Texas Chain Saw Massacre var förstås inte den första slasherfilmen, bara en av dem som satte igång genren och gjorde den till något slags standard för unga hoppfulla filmmakare. Lågbudgetskräck är faktiskt en bra inkörsport till filmskapandets konst men många mycket bättre filmer har fötts ur det förhållandet.

Problemet med The Texas Chain Saw Massacre, vilket också är problemet med de allra flesta av dess efterföljare, är att den inte verkar ha något att säga och mycket lite att visa. Här har vi en inavlad lantisfamilj som mördar kringvandrande främlingar och - tydligen, det är inte helt klart - serverar dem till ovetande grillkunder. Stjärnan i gänget är en gigantisk grymtare som döljer sitt ansikte bakom en lädermask, svingar en motorsåg och hänger upp sina offer på köttkrokar. Gamle farfar är ett förvridet missfoster vars eventuella mänsklighet är ett bleknat minne. De andra tillbringar tiden med att skratta djuriskt och ge sin galenskap så skarp relief som möjligt. Det är omöjligt att föreställa sig vad de sysslar med när de inte håller på att såga offer i bitar. De existerar bara för att vara otäcka och för att döda, och deras offer existerar bara för att bli dödade, utom den sista som överlever och tar sig undan medan en frustrerad mördare står med solen i ryggen och höjer motorsågen över huvudet.

Jag tror inte att jag är helt oförmögen att uppskatta den här typen av filmer. Jag tycker om Nightmare on Elm Street, till och med vissa av uppföljarna, eftersom skurken är mer än en ansiktslös varelse med klor och ful hatt. Jag älskade vad Scream gjorde med genren. Men om det finns en film som börjar i uppförsbacke så är det The Texas Chain Saw Massacre, och den bestämmer sig redan från början att vända sig om och springa neråt.

Jag tar gärna emot tips på bra slasherfilmer. Mina vyer är konstant i behov av att vidgas.