Både 1989 års Batman och Batman Returns var mörka, dystra historier som trots det aldrig lyckades förmedla den sanna Batmankänslan. Den tredje filmen bytte ut Tim Burton mot Joel Schumacher, Michael Keaton mot Val Kilmer, och allvaret mot komedi. Resultatet blir mycket bättre. Batman Forever är på skoj, vet att den är på skoj, och är nöjd med det.
Den ende som verkar ta det hela på allvar är Bruce Wayne/Batman själv, spelad av Val Kilmer. Det är förstås också helt rätt inställning; Batman kan inte tillåtas veta att hans värld är ett skämt. Då skulle det aldrig fungera.
Filmens riktiga attraktionsvärde, liksom i de tidigare filmerna, ligger därför hos skurkarna. Tommy Lee-Jones är den märkligt vanställde Harvey Dent/Two-Face, vars ena ansiktshalva är lila och vars garderob måste ha drivit fjorton skräddare till vansinne. Han är en galen gangster av klassiskt snitt, hans grej är att begå brott med siffran två som tema, och han har en till synes outsinlig mängd underhuggare vars lojalitet förblir obruten trots att han behandlar dem som skit. Jim Carrey är Edward Nygma/Riddler, en inte helt mentalt sund anställd på Wayne Enterprises som idoliserar Bruce Wayne tills denne inte går med på att på sekunden ge Nygma grönt ljus för hans nya projekt. Både Jones och Carrey har hur roligt som helst i sina roller och därmed är det roligt att titta på dem.
Riddlers projekt är en kvasivetenskaplig tingest som kan stimulera hjärnan så att användaren upplever totalt realistiska hallucinationer av sina innersta fantasier. Den kan också - vilket han håller mer tyst om - söka igenom hjärnan efter intressanta fakta såsom Batmans identitet och suga ut IQ som Riddler själv absorberar... nej, man ska inte fråga för mycket, man ska slappna av och ha roligt.
Som hjälp har Batman Dick Grayson/Robin (Chris O'Donnell), en föräldralös akrobat som i serietidningen var tio år gammal men här förefaller närmare tjugofem och ändå kallas för pojke. Two-Face dödade hans föräldrar och Bruce Wayne tar honom som inneboende vilket verkar riskabelt när man är superhjälte. Mycket riktigt upptäcker unge herr Grayson Waynes hemliga identitet och kräver att få bli hjältens sidekick. Wayne säger naturligtvis emot, det här är inget liv för den unge mannen, man ska inte söka hämnd, det tar aldrig slut, våldet är en cirkel, men antagligen hör Wayne själv hyckleriet och det slutar med att butlern Alfred (Michael Gough) fixar en kostym åt honom och så har vi två superhjältar.
Batman Forever är varken mer eller mindre än skojig underhållning för stunden, men den är lyckad underhållning för stunden. Den driver med sitt material utan att någonsin gå över gränsen till parodi, och alla inblandade vet precis vilken sorts film de är med i och ser till att njuta av det. Då gör publiken det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar