Hur en film som denna kunde engagera de gamla proffsen Jeff Bridges och Julianne Moore, det är en gåta. Inte för att jag klagar, deras närvaro gör mycket för att göra Seventh Son uthärdlig, även om särskilt Bridges verkar ha bestämt sig för att slöspela in den här bollen. I hans första scen är han underhållande med sin gruffiga röst som säger klassiskt fejk-ålderdomliga repliker, men det blir snabbt gammalt. Och Moore får inte mycket att jobba med i sin roll som totalonding.
De är huvudpersonerna, ärkefiender med en massa historia mellan sig. Bridges spelar Gregory som är en Spook, vilket är en blandning av riddare, exorcist, häxjägare och drakdödare. Moore spelar Malkin, hans elakaste fiende, som själv är en blandning av demon, häxa och drake. Hon dödar Gregorys lärjunge (Kit Harington) och han börjar söka efter en ny.
Anställningskraven är hårda; man måste vara en sjunde son av en sjunde son. Gregory finner Tom Ward (Ben Barnes) som är kvalificerad och dessutom har haft visioner om Gregory. Han lämnar hus och hem för att vandra Spookens stig. Det involverar en massa föreläsningar och praktiska lektioner som riskerar att knäcka hans nacke, som brukligt är.
Under tiden har Malkin onda planer som involverar en kommande blodsmåne, perioden då häxor är som starkast, och hon samlar ihop sina gamla trotjänare för att hämnas på världen, ungefär.
CGI har blivit så bra nu att även en medioker film som denna stoltserar med finfina effekter, och actionscenerna förflyter med kompetent fart. Bitarna däremellan är lagom underhållande, intrigen är lagom intressant. Det är för mycket utfyllnadsscener som inte spelar någon större roll för berättelsen och Bridges blir drygare och drygare ju längre tid som går.
Det är inte en film jag väntade mig att se Bridges och Moore i - och de yngre förmågorna skäms inte i deras sällskap - och Seventh Son är inte tråkig, men den gör bara ingenting speciellt. För mig var den bra hjärnvila en seg eftermiddag, och det är nog allt man kan hoppas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar