En meteor har slagit ner i norra Atlanten och eldvågen rör sig över jordytan. Det ger James (Nathan Phillips) och de andra i Perth tolv timmar att leva. Vissa begår självmord, andra letar efter en bra utsiktsplats där de ska möta slutet, och många försöker njuta så mycket som möjligt av sina sista timmar.
Det är James plan. Han lämnar sin älskarinna Zoe (Jessica De Gouw) för att köra till en jättefest arrangerad av Freddy (Daniel Henshall), bror till James flickvän Vicky (Kathryn Beck). Han leds på avvägar och råkar bevittna två våldtäktsmän som har fångat den kanske elvaåriga Rose (Angourie Rice).
James undrar nog tyst vad det spelar för roll vad som händer henne, men till slut räddar han henne och det blir början på ett försök att återförena henne med hennes far (Benj Daddario). De lovade att vara tillsammans när slutet kom.
James och Rose rör sig genom en postapokalyptisk värld, besynnerligt avfolkad men kusligt realistisk. Enstaka självmördare pryder lyktstolparna, klotter proklamerar människors sista tankar. En ensam radioröst räknar ner till undergången i ett fåfängt försök att ge lite tröst när slutet närmar sig.
Det är en värld av motsatser. Hemma hos Freddy får vi se en gigantisk orgie. Knark, sprit, sex, rysk roulette och hopplösa drömmar om överlevnad. På andra platser råder lugnet, eller vansinnet, eller den ostoppbara sorgen.
Över alltihop - framför allt över James allt mer desperata försök att hjälpa Rose - vilar tanken bakom filmens återkommande replik "What difference does it make?". När vi bara har tolv timmar kvar, sen tio, sen åtta, sen sex... spelar egentligen någonting någon roll? Finns det någon anledning att bry sig om rätt eller fel?
Men så tänker jag ett steg till, och inser att alla människoliv är begränsade. Tolv timmar eller tolv år eller tolv årtionden - är det någon skillnad? Vi lever och dör, och till och med vår civilisation och vår art kommer att gå under en dag, men vi kämpar ändå varje dag.
Jag tror att det är samma slutsats som James når, och det är därför han också kämpar, tills han når ett slut som trots filmens ämne lyckades med att beröra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar