Som proof-of-concept fungerar den, både för Wallins designfärdigheter och för hans regi. Bilderna av ett postapokalyptiskt Stockholm är sömlöst trovärdiga, och när vi i slutet ser en gigantisk byggnad hann jag undra hur jag hade kunnat missa den varenda gång jag var i Stockholm... några sekunder senare förstod jag förstås, men det visar hur skickligt hopsatt State Zero är.
Det den inte har är en historia värd namnet. Sverige (kanske världen) har drabbats av en farsot som gör människor till magra, hårlösa, alvörade aggrozombier och filmen följer fyra soldater in i karantänzonen. Strid, jakt och mysterier, och sen "to be continued".
Jag vill se fortsättningen. När Andrée Wallin har en längre löptid på sig och ambitioner bortom att visa hur snygga bilder han kan producera är jag säker på att han ger oss något riktigt bra. Och det är det som är filmens framtid, spår jag - människor som utnyttjar teknikens allt större tillgänglighet för att göra filmerna de själva vill göra. Biograferna kommer att fortsätta fyllas av den sjuttonde uppföljaren till nån taffligt skriven ungdomsbok, men filmskapare som Andrée Wallin kommer att göra det fortsatt värt att vara cineast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar