Feature: I nyheterna

Tomas Alfredson, mannen bakom de allmänt hyllade men överskattade Tinker Tailor Soldier Spy och Låt den rätte komma in ska göra en ny version av Bröderna Lejonhjärta. Jag har blandade känslor inför detta.

Filmen från 1977 är fantastisk, nästintill perfekt. Jag kan få ögonen att tåras genom att tänka på slutet, och även om det är Astrid Lindgrens förtjänst snarare än filmens så gjorde den senare något bra av den förras material. Att hon ses som sagotant snarare än det geni hon var är det litterära Sveriges stora skam, hon var en briljant ordsmed, en av våra genom tiderna största.

Filmen har bara ett problem: effekterna. De var inte bra ens 1977 (kom ihåg att det var samma år som Star Wars kom) och i dag är det omöjligt att ta dem på allvar eller ens se dem utan att ryckas ur illusionen. Katla ser ut som en pappfigur och den stora Stridens Dag ser ut som ett halvdussin statister som viftar med vapen.

De bitarna kommer säkert att vara bättre i Tomas Alfredsons version, men kommer resten att vara lika underbar som förlagan? Jag fruktar att svaret är nej. Den kommer säkert att vara tekniskt välgjord, men det viktiga är att den lyckas med att både vara otäck och något som man kan låta barn se. Astrid Lindgren var en kvinna som förstod att otäcka sagor inte lär barn att monster finns, de vet redan att monster finns. Sagor lär dem att monster kan dödas.

Men i vår tid är det kanske omöjligt att göra en sådan film, så risken är att den antingen kommer att vara barnförbjuden eller fullständigt mellanmjölk och därmed meningslös. Bröderna Lejonhjärta säger viktiga saker på ett språk som barn förstår - återigen, fru Lindgren var ett geni - och att ta bort det är att ta bort poängen.

Jag har länge tyckt att någon borde ta originalfilmen av Bröderna Lejonhjärta och lägga in bättre effekter och en bättre slutstrid - det borde vara en smal sak i en värld som kan producera Lord of the Rings - och släppa den versionen. Samma skådespelare, samma ljudspår, samma allt men en bättre Katla, bättre Karm och bättre strider. Det vore något att se.

Men det är inte så man rullar, så nu får vi en ny version i stället. Jag tillåter mig trots allt att vara försiktigt optimistisk; historien är fantastisk och det var inte Alfredson som var felet med Tinker Tailor Soldier Spy eller Låt den rätte komma in. Hoppas han håller sig till boken, använder det han är bra på, och föder en klassiker.

Vi ses i Nangijala.