Det här var en riktigt bra idé. Jag har länge undrat varför rymdvarelser har börjat invadera Jorden just de senaste hundra åren eller så, med en kraftig ökning på femtiotalet. Varför får vi aldrig se onda alienflottor anlända på medeltiden, eller runt Jesu födelse, eller på stenåldern? Svaret är väl att det skulle bli en rätt kort film för ingen skulle tro på att ett gäng vikingar eller samurajer kunde spöa rymdvarelser, men det borde inte vara ett oöverstigligt hinder; det är inte som om nutidens människor skulle ha en chans mot en interstellär art.
Folket bakom Cowboys & Aliens valde - antagligen därför - att börja rätt lugnt och placera invasionen i vilda västern. Den tar en god stund på sig att komma igång men till slut får vi faktiskt se det vi kom för: cowboys (och indianer) mot aliens. Den hade kunnat göra bättre ifrån sig genom att hålla sitt koncept renare och rensa bort några klichéer - och nu menar jag inte specifika västernklichéer; de måste man nästan ha med i en sån här film - men på det hela taget lyckas den faktiskt.
En man (Daniel Craig) vaknar upp i öknen. Han har minnesförlust, en hightechboja runt handleden och ett sår i sidan. Redan här är det intressant, men filmen väljer att ösa kliché över honom då tre ryttare dyker upp och frågar efter vägen till staden Absolution. Han svarar inte, för det är tradition att stå still och hålla käften. De tre kommer fram till att en bojad, skadeskjuten man troligen är en rymling och bestämmer sig för att gripa honom. Han besegrar dem med lätthet, snor lite kläder och en häst och ger sig av tillsammans med deras hund.
Är det bara jag som är vansinnigt trött på dessa gudabenådade slagskämpar som kan slakta ett numerärt överläge utan att börja svettas och är experter på alla sorters vapen? De är inte ens coola längre, man bara undrar hur de blev halvgudar. Det vore trevligt om man fick ett svar på den frågan men det händer alltför sällan och Cowboys & Aliens är inte undantaget. Craigs karaktär är helt enkelt så satans bra, och så är det inte mer med det.
Han tar sig in till Absolution där han får bekanta sig med bartendern Doc (Sam Rockwell), predikantdoktorn Meacham (Clancy Brown), sheriffen Taggart (Keith Carradine, Davids halvbror), den prostituerade Ella (Olivia Wilde) och den vilde Percy (Paul Dano) som gör som han vill därför att hans far Woodrow Dolarhyde (Harrison Ford) är en lokal boskapspamp. Efter lite förvecklingar visar det sig att han heter Jake Lonergan och så hamnar han och Percy i samma fångvagn. Pappa Dolarhyde dyker upp för att befria sin son och då anfaller rymdvarelserna.
Det är en ganska otäck scen där rymdvarelsernas skepp aldrig syns tydligt, de bara dyker upp, fångar in människor med långa rep, och sliter iväg dem. En senare scen i dagsljus är betydligt mindre effektiv; det är alltid otäckare att försvinna i ett mystiskt mörker än att bli fångad av något man kan se, hur otäckt det än ser ut.
Jake, Dolarhyde, Doc, Ella och några till ger sig av för att rädda sina vänner och släktingar. Tingesten som Jake bär runt handleden visar sig vara ett kraftfullt vapen vilket kommer till god nytta, och så dyker det upp en snäll rymdvarelse som förklarar vad det är som pågår. Det är dags för slutstrid.
När jag slutligen tydligt fick se de onda rymdvarelserna trodde jag mig se något av det bästa CGI jag någonsin sett. För en gångs skull hade CGI-monstren närvaro och tyngd, och ingen onödigt överdriven elasticitet. Det är så här det borde vara, tänkte jag. Efteråt visade det sig att de inte var CGI utan enormt välgjorda dockor. Jag antar att det gör dem till de perfekta specialeffekterna. Om jag tror de är fantastisk CGI och de i stället är fantastiska dockor, bättre kan det nog inte bli.
Cowboys & Aliens hade fungerat bättre utan den snälla rymdvarelsen; om artonhundratalsmänniskorna själva hade fått lista ut vad de skulle göra och inte få enkla svar på svåra frågor. När nu den snälla rymdvarelsen ändå skulle vara med, varför kunde vi inte få se mer ur dess synvinkel? Den har kommit hit för att rädda oss från de onda rymdvarelserna; vad känner den inför att vi visar oss vara primitiva, vidskepliga varelser som tror att rymdvarelserna är demoner?
Filmen anstränger sig också för mycket för att vara en klassisk västern. Man ska inte hinna tänka att det vore intressantare om det aldrig dök upp några rymdvarelser. Jakes handledsgrej är inte nog för att skifta genre; alldeles för länge tittar vi på en västernfilm och så plötsligt anfaller aliens.
Men det kanske var nödvändigt för att genreblandningen skulle fungera. Även om det här försöket kunde ha fått ett mycket bättre utfall så är Cowboys & Aliens en underhållande historia med kompetent skådespel och effekter i toppklass. Nu ser jag fram emot Ninjas & Aliens, där jag hoppas på mindre perioddrama och mer ninjor som slåss mot aliens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar