Dr Martin Harris (Liam Neeson) anländer till Berlin tillsammans med sin fru Elizabeth (January Jones). Han är expert på biokemi och ska tala på en kongress. När de ska checka in på hotellet upptäcker han att han glömt en portfölj på flygplatsen och hoppar in i en taxi. Den hamnar i en olycka och dr Harris liv räddas av den skickliga föraren Gina (Diane Kruger). Han faller i vattnet och vaknar fyra dagar senare på sjukhus.
Han har minnesluckor och minns inte kongressen förrän han råkar se den på TV. Då skriver han ut sig från sjukhuset och skyndar till hotellet för att träffa sin fru som måste vara utom sig av oro. Men när han äntligen får träffa henne känner hon inte igen honom och där finns en annan dr Martin Harris (Aidan Quinn) som hon hävdar sig vara gift med.
Dr Harris har hamnat i en Kafkaliknande mardröm. Det är bedragarens bild som finns på universitetets hemsida. Han vet lika mycket om dr Harris liv som doktorn själv. De har samma minnen, till och med samma familjefoton. Världen verkar inte ha någon plats för den förste dr Martin Harris längre. Tillsammans med taxichauffören och en före detta Stasi-agent vid namn Jürgen (Bruno Ganz) försöker han rota i vad det är som har hänt honom, men kan det finnas någon förklaring på att hans fru sedan fem år plötsligt är gift med någon annan?
Jag älskar mysterier som detta, mysterier som förefaller helt omöjliga. Vi får se Elizabeth Harris och den nye Martin tillsammans när de inte vet att någon ser, och de beter sig som man och hustru. Hon måste vara en av "dem", men hur kan hon vara det? Vilka är "de"? Vad vill de? Varför kan de rimligen vilja ta över dr Harris identitet? Och varför jagas han av våldsamma män?
Tyvärr har jag bränts alldeles för ofta av dåliga, ologiska och helt orimliga lösningar på sådana mysterier, så det var svårt att njuta fullt ut av Unknown. När jag läser Philip K. Dicks böcker - Flow My Tears, the Policeman Said har en premiss som påminner om Unknowns - vet jag att förr eller senare kommer jag att få veta vad det är som pågår, men på film kan jag inte längre vara säker.
Jag borde kanske ha haft större förtroende. När Unknowns lösning väl kommer är den smart och tillfredsställande, men tyvärr serveras den genom ett klassiskt Bondskurktal från en karaktär som inte har någon anledning att säga ett ord förutom "hej då". Det hade varit bra mycket roligare att se dr Harris reda ut mysteriet på egen hand och fatta bit för bit tills han - ungefär femton sekunder efter oss - förstår hur det ligger till.
Unknown är en engagerande resa man gärna följer med på. Liam Neeson gör ett utmärkt porträtt av den drabbade, desperate dr Harris. Den bästa scenen utspelar sig mellan de två veteranerna Bruno Ganz och Frank Langella och lämnar spår både i oss och i mysteriet. Lösningen ställer frågor om vad identitet är och hur vi väljer vilka vi är, även om den aldrig går in på djupet.
Riktigt bra och välgenomtänkta mysteriefilmer - Shutter Island är ett bra modernt exempel - är bättre andra gången man ser dem och märker alla ledtrådar man missade första gången. Jag tror inte att Unknown är en av dem. När den är slut har jag fortfarande ett halvdussin frågor, inte om mysteriet självt utan om logiska luckor och besynnerliga sammanträffanden som är något för osannolika för att passera obemärkta. Det är det enda som står mellan Unknown och riktig storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar