The Beast of Yucca Flats (1961) - 1/6

Titeln "den sämsta film jag någonsin sett" har en ny innehavare. The Beast of Yucca Flats inte bara förtjänar att nämnas i samma andetag som Manos the Hands of Fate och Plan 9 from Outer Space, den överträffar dem. Hal Warren och Ed Wood hade i alla fall historier att berätta och en rudimentär uppfattning om hur historier fungerar. Inget liknande syns till i The Beast of Yucca Flats.

I den första scenen ser vi en kvinna (Lanell Cado) som precis avslutat sin dusch. Hon visar tittaren sina bröst och sen blir hon överraskad av en man som tydligen stod fullt synlig framför henne. Han stryper henne, hon vägrar av oklar anledning göra motstånd, och hon dör. Förtexter följer, Anthony Cardoza presents The Beast of Yucca Flats. Man kunde kanske tro att titelns monster är mannen som dödade Lanell Cado, en kringvandrande kvinnomördare kanske? Men föga. Scenen har ingenting med resten av filmen att göra, får aldrig någon förklaring, och enligt producenten Anthony Cardoza var den bara med därför att regissören/manusförfattaren Coleman gillade nakenscener.

Efter förtexterna (som ser ut exakt som eftertexter) börjar själva filmen. En berättarröst (även den Coleman Francis) läser upp handlingen för oss och är en konstant närvaro genom hela filmen. Vad den än säger levereras med en dramatisk ton värdig de bästa för- och eftersnacken från The Twilight Zone. Den tjatar mycket om framsteg och "the betterment of mankind" men det går inte att reda ut om den är för eller emot. Triviala ting förmedlas med en röst som låter som om den delar ut odödliga universalsanningar.

Varför behövs en berättarröst för att hålla oss informerade? Dels för att det förmodligen var enklare än att skriva ett manus med den minimala intelligensnivå som krävs för att vi ska få veta handlingen på traditionellt sätt, men också dels för att filmmakarnas kameror inte kunde ta upp ljud så allt ljud är pålagt i efterhand. De var givetvis inte skickliga nog att synka ljudet efteråt, så de valde en briljant lösning: ingen i The Beast of Yucca Flats talar i närbild. Ur bild, med ansiktena bortvända, med munnarna dolda eller sedda på långt håll, ja. I närbild, nej. I stället får vi berättarröstens oändliga malande och creepy violins, ofta på samma gång.

Handlingen berör den sovjetiske vetenskapsmannen Joseph Javorsky (den svenske brottaren Tor Johnson, känd från Plan 9 from Outer Space), som hoppat av till USA med en portfölj full av militära hemligheter. För debriefing förs han till Yucca Flats (verklighetens Yucca Flat), ett atombombtestningsområde, men tätt i hälarna har han två sovjetiska agenter. Det blir biljakt, och Javorskys förare flyr rakt in i farozonen. Är man så dum förtjänar man ungefär allt man drabbas av, och mycket riktigt: efter en eldstrid och planlös promenad ut i öknen detonerar en atombomb. Den sätter eld på Javorskys portfölj men dödar honom inte. I stället förvandlar den honom till titelns monster, ett brännskadat missfoster som stapplar omkring och stryper människor som av oklar anledning vägrar göra motstånd.

Normalt får man se monstret bit för bit innan det stora avslöjandet kommer mot slutet av filmen. Francis och Cardoza har hört talas om den tekniken, så de håller Tor Johnson dold. En liten stund. Och sen behandlar de honom som om det stora avslöjandet fortfarande är på väg.

De två poliserna Jim (Bing Stafford) och Joe (Larry Aten) hittar ett av Javorskys offer och börjar jaga mördaren genom den stekheta öknen. Jim tar med sig ett gevär och går upp i ett flygplan för att spana från luften. Joe ger honom rådet att skjuta först och ställa frågor sen, och vid Gud, det är vad han gör. Så fort han ser en man på marken är det fram med geväret och iväg med kulorna. Att den paniskt flyende mannen i själva verket är en oskyldig familjefar på semester (Douglas Mellor), det är inget som lagens tjänare bryr sig om att ta reda på. Som tur är så är det en magisk man som jagas; när han blir skjuten faller han till marken, till synes död, men en liten stund senare är han helt oskadd. Han är inte den ende i filmen med denna mutantkraft.

Javorsky raglar runt och letar män att strypa ihjäl och kvinnor att strypa medvetslösa så han kan lämna dem i öknen. Hans motivation är högst oklar, men han är ju ett atommonster och vem vet vad sådana kan hitta på?

The Beast of Yucca Flats förtjänar legendstatus även bland de sämsta av sämsta filmer. Dess tekniska tillkortakommanden slår till och med Manos the Hands of Fate. Dess historia är i klass med en del noveller jag skrev i lågstadiet. Berättarrösten hör inte hemma i filmen, vare sig till innehåll eller ton. Jag beskyller ofta dåliga handlingar för att vara funktionella; den här är inte ens funktionell. Om jag kallade den "befintlig" är det den bästa komplimang den kommer att få.

Men framför allt är The Beast of Yucca Flats outhärdligt, plågsamt tråkig. Den är inte ens en timme lång och hade kunnat klippas ner till en halvtimme, och bli bättre. Stryk nakenscenen i början, lägg in en scen eller två för att förklara de värsta brotten mot mänskligheten, och så har vi en film som fortfarande är fasansfullt dålig.