Detta är en väldigt brittisk film. Det är också en väldigt rolig film, en liten pärla som påminner oss om hur långt man kan komma med enkla medel - om det nu kan kallas "enkla medel" att stoppa in förstklassiga skådespelare i ett förstklassigt manus och låta dem göra sitt bästa.
Att The Best Exotic Marigold Hotel fungerar så fantastiskt bra som den gör beror dels på ett manus som producerar repliker som låter som om de planerats i flera år, och dels på proffsiga veteraner som kan uttala dem som om de just kom på dem. Karaktärerna är dessa filmtypiska britter, återhållna och svala, alltid redo med en torr kvickhet. Finns sådana människor i verkligheten? Säkert. Men de utgör nog inte nittio procent av Storbritanniens befolkning över femtio års ålder, som det verkar vara på film.
De är sju människor som på ålderns höst av olika anledningar bestämmer sig för att åka till Indien och The Best Exotic Marigold Hotel, och de spelas av sju stora skådespelare, experter av det slag som vi tycker om att titta på oavsett vad de gör.
Evelyn (Judi Dench) har aldrig haft ett jobb i hela sitt liv och hennes nyligen avlidne make visade sig bara efterlämna skulder. Hon måste sälja huset för att betala dem och hellre än att hitta en liten lägenhet någonstans beger hon sig till Indien och nya upplevelser. Via sin blogg tillhandahåller hon filmens berättarröst.
Douglas (Bill Nighy) och Jean (Penelope Wilton) är ett gift par som inte känner sig redo att slå sig ner i hus med larmknappar och ledstänger. Utan besparingar - Douglas investerade dem i dotterns misslyckade företag - hittar de i The Best Exotic Marigold Hotel ett alternativ de har råd med.
Muriel (Maggie Smith) är bitter efter att ha ersatts på sin post som hushållerska och barnflicka av den yngre förmåga hon själv tränade upp. Hon är en skarptungad gammal rasist som bara går med på att åka till Indien för att det är enda sättet att få den höftoperation hon behöver på kortare tid än ett halvår.
Norman (Ronald Pickup) ser sig själv som en förförare och kvinnokarl, men han har inte längre någon framgång bland de unga kvinnor han eftertraktar. Vad han hoppas på att hitta i Indien kan han nog inte formulera själv, i alla fall inte till att börja med.
Madge (Celia Imrie) ser tillbaka på flera spruckna äktenskap. Hemma har hon tråkigt och känner sig fängslad av sin vuxna dotter. Hon och Norman kan inte undgå att se sig själva i varandra, och de får kontakt av en sort som kanske ingen av dem väntade sig.
Graham (Tom Wilkinson), slutligen, är en före detta domare, vilket ger honom status och respekt i de andras ögon. Han växte upp i Indien, bara en liten bit från hotellet, och har alltid velat komma tillbaka men fyrtio år hann gå innan han klev på planet. Han letar efter någon som han kände, men han är rädd för vad som ska hända om de träffas.
Dessa sju svetsas samman när deras plan ställs in och de själva måste ta sig till sitt nya hem. Där hälsas de välkomna av Sunny (Dev Patel), en nästan patologiskt energisk och optimistisk ung man som är fast besluten att få hotellet att fungera så att hans mor (Lillete Dubey) ska bli stolt över honom. Han har en flickvän, Sunaina (Tena Desae), som modern med all säkerhet inte kommer att godkänna.
Det kommer inga stora överraskningar, inga dramatiska händelser, inga vilda vändningar. Visst sker ett och annat oväntat avslöjande men framför allt följer vi bara, med glädje, alla dessa människor när de söker sin egen lycka och sitt eget öde, var och en på sitt vis. The Best Exotic Marigold Hotel är underhållande och engagerande från första repliken till den sista, konstant rolig och ljuvligt känslig.
Att The Best Exotic Marigold Hotel fungerar så fantastiskt bra som den gör beror dels på ett manus som producerar repliker som låter som om de planerats i flera år, och dels på proffsiga veteraner som kan uttala dem som om de just kom på dem. Karaktärerna är dessa filmtypiska britter, återhållna och svala, alltid redo med en torr kvickhet. Finns sådana människor i verkligheten? Säkert. Men de utgör nog inte nittio procent av Storbritanniens befolkning över femtio års ålder, som det verkar vara på film.
De är sju människor som på ålderns höst av olika anledningar bestämmer sig för att åka till Indien och The Best Exotic Marigold Hotel, och de spelas av sju stora skådespelare, experter av det slag som vi tycker om att titta på oavsett vad de gör.
Evelyn (Judi Dench) har aldrig haft ett jobb i hela sitt liv och hennes nyligen avlidne make visade sig bara efterlämna skulder. Hon måste sälja huset för att betala dem och hellre än att hitta en liten lägenhet någonstans beger hon sig till Indien och nya upplevelser. Via sin blogg tillhandahåller hon filmens berättarröst.
Douglas (Bill Nighy) och Jean (Penelope Wilton) är ett gift par som inte känner sig redo att slå sig ner i hus med larmknappar och ledstänger. Utan besparingar - Douglas investerade dem i dotterns misslyckade företag - hittar de i The Best Exotic Marigold Hotel ett alternativ de har råd med.
Muriel (Maggie Smith) är bitter efter att ha ersatts på sin post som hushållerska och barnflicka av den yngre förmåga hon själv tränade upp. Hon är en skarptungad gammal rasist som bara går med på att åka till Indien för att det är enda sättet att få den höftoperation hon behöver på kortare tid än ett halvår.
Norman (Ronald Pickup) ser sig själv som en förförare och kvinnokarl, men han har inte längre någon framgång bland de unga kvinnor han eftertraktar. Vad han hoppas på att hitta i Indien kan han nog inte formulera själv, i alla fall inte till att börja med.
Madge (Celia Imrie) ser tillbaka på flera spruckna äktenskap. Hemma har hon tråkigt och känner sig fängslad av sin vuxna dotter. Hon och Norman kan inte undgå att se sig själva i varandra, och de får kontakt av en sort som kanske ingen av dem väntade sig.
Graham (Tom Wilkinson), slutligen, är en före detta domare, vilket ger honom status och respekt i de andras ögon. Han växte upp i Indien, bara en liten bit från hotellet, och har alltid velat komma tillbaka men fyrtio år hann gå innan han klev på planet. Han letar efter någon som han kände, men han är rädd för vad som ska hända om de träffas.
Dessa sju svetsas samman när deras plan ställs in och de själva måste ta sig till sitt nya hem. Där hälsas de välkomna av Sunny (Dev Patel), en nästan patologiskt energisk och optimistisk ung man som är fast besluten att få hotellet att fungera så att hans mor (Lillete Dubey) ska bli stolt över honom. Han har en flickvän, Sunaina (Tena Desae), som modern med all säkerhet inte kommer att godkänna.
Det kommer inga stora överraskningar, inga dramatiska händelser, inga vilda vändningar. Visst sker ett och annat oväntat avslöjande men framför allt följer vi bara, med glädje, alla dessa människor när de söker sin egen lycka och sitt eget öde, var och en på sitt vis. The Best Exotic Marigold Hotel är underhållande och engagerande från första repliken till den sista, konstant rolig och ljuvligt känslig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar