Det senaste i Filmsverige är A-märkningen, som ska ges till filmer som klarar Bechdeltestet. Testet är en sorts måttstock för kvinnlig närvaro på film; för att en film ska klara Bechdeltestet måste den innehålla
1. Två kvinnor
2. Som pratar med varandra
3. Om något annat än en man
Bechdeltestet är användbart och intressant som ögonöppnare och som analysverktyg på kulturnivå. När jag först började ha det i bakhuvudet så var det en riktig uppenbarelse att inse hur många filmer som missar det (medan så många klarar den könsreverserade versionen), och framför allt hur många filmer som missar på den tredje punkten. Det säger något äkta om vår kultur; att när man faktiskt får se kvinnor på film som faktiskt pratar med varandra, så pratar de allt som oftast om en man eller om män i allmänhet.
Det säger däremot precis ingenting om en enskild film. Det går att göra det mest misogyna skräp som bara består av kvinnor som pratar om annat än en män, och det går att göra feministisk kampfilm som inte klarar Bechdeltestet. Pulp Fiction klarar det och Reservoir Dogs missar; den som kan se en signifikant skillnad i de två filmernas genusbudskap får gärna höra av sig.
Det är mitt problem med A-märkningen. Bechdeltestet är bara intressant om det tillämpas på en stor del av filmflödet. Det intressanta är att det är så många som missar, inte att vissa filmer gör det.
I ärlighetens namn förstår folket bakom A-märkningen detta; de påstår inte att deras märkning är någon kvalitetsstämpel. Men hur många som bryr sig om A-märkningen kommer att minnas det? Jag tror det är mer troligt att den används som en kvick inte-tänka-själv-genväg, och med tanke på att resultatet av en konsekvent genomförd A-märkning vore att man såg en massa lesbisk porr men inte, säg, Before Sunrise så är det en riktigt dålig idé.
Om man nu vill märka filmer utefter Bechdeltestet vore det bättre att märka filmerna som inte klarar det. Det är trots allt det intressanta; inte att vissa filmer innehåller kvinnor som pratar med varandra utan att det är så fantastiskt många som inte gör det. Det vore en ögonöppnare.
Eller, ännu hellre, använd inte Bechdeltestet alls. Ha nån form av fastställd, överenskommen ideologi, och märk filmer utefter huruvida de passar in i ideologin eller inte. De som håller med kan följa det, de som inte gör det kan strunta i det. Det är lite otäckt att svensk feminism skulle använda samma metoder som amerikansk konservativ kristendom, men guilt by association är bara trams ändå.
1. Två kvinnor
2. Som pratar med varandra
3. Om något annat än en man
Bechdeltestet är användbart och intressant som ögonöppnare och som analysverktyg på kulturnivå. När jag först började ha det i bakhuvudet så var det en riktig uppenbarelse att inse hur många filmer som missar det (medan så många klarar den könsreverserade versionen), och framför allt hur många filmer som missar på den tredje punkten. Det säger något äkta om vår kultur; att när man faktiskt får se kvinnor på film som faktiskt pratar med varandra, så pratar de allt som oftast om en man eller om män i allmänhet.
Det säger däremot precis ingenting om en enskild film. Det går att göra det mest misogyna skräp som bara består av kvinnor som pratar om annat än en män, och det går att göra feministisk kampfilm som inte klarar Bechdeltestet. Pulp Fiction klarar det och Reservoir Dogs missar; den som kan se en signifikant skillnad i de två filmernas genusbudskap får gärna höra av sig.
Det är mitt problem med A-märkningen. Bechdeltestet är bara intressant om det tillämpas på en stor del av filmflödet. Det intressanta är att det är så många som missar, inte att vissa filmer gör det.
I ärlighetens namn förstår folket bakom A-märkningen detta; de påstår inte att deras märkning är någon kvalitetsstämpel. Men hur många som bryr sig om A-märkningen kommer att minnas det? Jag tror det är mer troligt att den används som en kvick inte-tänka-själv-genväg, och med tanke på att resultatet av en konsekvent genomförd A-märkning vore att man såg en massa lesbisk porr men inte, säg, Before Sunrise så är det en riktigt dålig idé.
Om man nu vill märka filmer utefter Bechdeltestet vore det bättre att märka filmerna som inte klarar det. Det är trots allt det intressanta; inte att vissa filmer innehåller kvinnor som pratar med varandra utan att det är så fantastiskt många som inte gör det. Det vore en ögonöppnare.
Eller, ännu hellre, använd inte Bechdeltestet alls. Ha nån form av fastställd, överenskommen ideologi, och märk filmer utefter huruvida de passar in i ideologin eller inte. De som håller med kan följa det, de som inte gör det kan strunta i det. Det är lite otäckt att svensk feminism skulle använda samma metoder som amerikansk konservativ kristendom, men guilt by association är bara trams ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar