The Bling Ring berättar den sanna historien om ett gäng bortskämda, ADHD-medicinknarkande skitungar som bestämde sig för att göra inbrott i kändisars hus och stjäla kläder, pengar, smycken, klockor, knark och vid ett tillfälle en pistol. Tydligen krävdes ingen större ansträngning; vid flera tillfällen var dörrar olåsta, Paris Hilton lämnade en nyckel under dörrmattan och tjuvlarm är visst inte på modet i Kalifornien. De brydde sig inte om minsta försiktighetsåtgärd, syntes tydligt på övervakningskameror och spred fingeravtryck och DNA-spår runt sig medan de öppet skröt om sina bragder. De greps, förrådde varandra, och dömdes.
När jag tittar på The Bling Ring undrar jag varför jag skulle vilja se den. Visst är den välgjord, med Sofia Coppola bakom kameran och framför den unga skådespelare som verkar ha klivit rätt ut ur världen de porträtterar. Men det är bara stil och ingen substans.
Det är tomma karaktärer, bottenlöst ytliga, som inte bryr sig om något annat än kläder, smink, smycken, att dricka äckliga drinkar och dansa till dålig musik. Det är en kultur och en miljö som jag är nästintill fullständigt ointresserad av i verkligheten och den är inte mer underhållande på film.
Det finns inte mer. Hela filmen visar de här unga människorna, i avsaknad av minsta meningsfull tanke, raka till sig det de vill ha från människor de beundrar, och sedan hänga på klubbar och njuta av den meningslösa uppmärksamheten. Här finns ingen satir, inga kommentarer, ingen analys, inga slutsatser. Filmen är lika grund som sina karaktärer.
När jag tittar på The Bling Ring undrar jag varför jag skulle vilja se den. Visst är den välgjord, med Sofia Coppola bakom kameran och framför den unga skådespelare som verkar ha klivit rätt ut ur världen de porträtterar. Men det är bara stil och ingen substans.
Det är tomma karaktärer, bottenlöst ytliga, som inte bryr sig om något annat än kläder, smink, smycken, att dricka äckliga drinkar och dansa till dålig musik. Det är en kultur och en miljö som jag är nästintill fullständigt ointresserad av i verkligheten och den är inte mer underhållande på film.
Det finns inte mer. Hela filmen visar de här unga människorna, i avsaknad av minsta meningsfull tanke, raka till sig det de vill ha från människor de beundrar, och sedan hänga på klubbar och njuta av den meningslösa uppmärksamheten. Här finns ingen satir, inga kommentarer, ingen analys, inga slutsatser. Filmen är lika grund som sina karaktärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar