Den första scenen i Cop Out är symptomatisk. Två poliser, Jimmy Monroe (Bruce Willis) och Paul Hodges (Tracy Morgan), som har jobbat ihop i nio år, har gripit en misstänkt och tänker nu köra good cop/bad cop-grejen på honom. Paul vill för en gångs skull vara bad cop men Jimmy säger nej; Paul är en värdelös bad cop. Han kör bara repliker från filmer. Paul envisas med att det han gör är homage (med fel uttal), och Jimmy ger sig. Paul går in ensam, låtsas vara en desperat brottsling på flykt, och börjar mycket riktigt citera filmer.
Han gör det en gång, det är kul. Han gör det en gång till, det är kul. En gång till, fortfarande kul. En gång till, nu med en helt opassande film, och det är kul. Men sen fortsätter han, och alla spår av humor rinner bort när det aldrig tar slut och destilleras till sin enklaste - och minst roliga - form. Paul slänger ur sig en replik och Jimmy säger filmtiteln, i strid mot den grundläggande regeln inom komedi: förklara aldrig skämtet.
Hela Cop Out påminner om den första scenen. Sekvenser som ska vara roliga är bara obekväma, skämt som ska lätta upp faller platt, och till och med de bästa replikerna lyckas bli träiga. Scener som verkligen borde fungera misslyckas helt. Det är väldigt få skratt i Cop Out, och de handikappas av en direkt löjlig handling som föds ur djupaste kliché. Ja, de två poliserna har precis blivit avstängda, och det är bara början.
Naturligtvis är Jimmy frånskild och naturligtvis har han en dotter (Michelle Trachtenberg) och hans exfru (Francie Swift) en ny, rikare, man (Jason Lee). Naturligtvis ska dottern gifta sig och naturligtvis vill hon ha ett stort dyrt bröllop som styvfadern erbjuder sig att betala men Jimmy sätter en enorm stolthet i att betala själv, fast han inte har råd med det.
Hans plan är att sälja ett svindyrt samlarkort men hobbyaffären lyckas bli rånad just när han är där och resten av filmen tillbringar han och Paul med att regelvidrigt jaga Jimmys kort vilket blandar in dem i en knarkhistoria med stulna bilar, kidnappade kvinnor och brutala latinamerikanska gangstrar. Jag antar att det är tänkt att vara polisfilmsparodi - det måste det vara, annars är det störtfånigt - men skådespelarna ger oss föga ledtrådar i den riktningen. Cop Out förefaller bara vara en ovanligt dålig polisfilm.
Detta är den enda filmen som Kevin Smith regisserat men inte skrivit och även - och det är inget sammanträffande - den enda filmen som Kevin Smith regisserat som jag inte tycker om. Annars gillar jag dem allihop - View Askew-filmerna, Jersey Girl, Zack and Miri Make a Porno, Red State, och jag ser fram emot Tusk och Clerks III - men här bevisar Smith att han har rätt när han säger att han inte är mycket till filmskapare. Han är manusförfattare och en briljant en, men han hör hemma vid tangentbordet, inte i regissörsstolen.
Dessutom plågades Cop Out av problem. Dess födelse hittas i ett telefonsamtal från Willis till Smith där den förre föreslog ett samarbete och den senare tappade hakan. Under själva filmningen blev drömmen till mardröm. Enligt Willis var Smith en lat regissör som bara satt vid sin dator och rökte på och Smith har inte varit blyg med att framföra sina åsikter om Willis; "fucking dick", "fucking prick" och "soul crushing" har nämnts. Det är svårt att tänka sig hur resultatet av något sådant skulle bli bra, och det blev det alltså inte heller. Cop Out är riktigt usel och riktigt tråkig.
Han gör det en gång, det är kul. Han gör det en gång till, det är kul. En gång till, fortfarande kul. En gång till, nu med en helt opassande film, och det är kul. Men sen fortsätter han, och alla spår av humor rinner bort när det aldrig tar slut och destilleras till sin enklaste - och minst roliga - form. Paul slänger ur sig en replik och Jimmy säger filmtiteln, i strid mot den grundläggande regeln inom komedi: förklara aldrig skämtet.
Hela Cop Out påminner om den första scenen. Sekvenser som ska vara roliga är bara obekväma, skämt som ska lätta upp faller platt, och till och med de bästa replikerna lyckas bli träiga. Scener som verkligen borde fungera misslyckas helt. Det är väldigt få skratt i Cop Out, och de handikappas av en direkt löjlig handling som föds ur djupaste kliché. Ja, de två poliserna har precis blivit avstängda, och det är bara början.
Naturligtvis är Jimmy frånskild och naturligtvis har han en dotter (Michelle Trachtenberg) och hans exfru (Francie Swift) en ny, rikare, man (Jason Lee). Naturligtvis ska dottern gifta sig och naturligtvis vill hon ha ett stort dyrt bröllop som styvfadern erbjuder sig att betala men Jimmy sätter en enorm stolthet i att betala själv, fast han inte har råd med det.
Hans plan är att sälja ett svindyrt samlarkort men hobbyaffären lyckas bli rånad just när han är där och resten av filmen tillbringar han och Paul med att regelvidrigt jaga Jimmys kort vilket blandar in dem i en knarkhistoria med stulna bilar, kidnappade kvinnor och brutala latinamerikanska gangstrar. Jag antar att det är tänkt att vara polisfilmsparodi - det måste det vara, annars är det störtfånigt - men skådespelarna ger oss föga ledtrådar i den riktningen. Cop Out förefaller bara vara en ovanligt dålig polisfilm.
Detta är den enda filmen som Kevin Smith regisserat men inte skrivit och även - och det är inget sammanträffande - den enda filmen som Kevin Smith regisserat som jag inte tycker om. Annars gillar jag dem allihop - View Askew-filmerna, Jersey Girl, Zack and Miri Make a Porno, Red State, och jag ser fram emot Tusk och Clerks III - men här bevisar Smith att han har rätt när han säger att han inte är mycket till filmskapare. Han är manusförfattare och en briljant en, men han hör hemma vid tangentbordet, inte i regissörsstolen.
Dessutom plågades Cop Out av problem. Dess födelse hittas i ett telefonsamtal från Willis till Smith där den förre föreslog ett samarbete och den senare tappade hakan. Under själva filmningen blev drömmen till mardröm. Enligt Willis var Smith en lat regissör som bara satt vid sin dator och rökte på och Smith har inte varit blyg med att framföra sina åsikter om Willis; "fucking dick", "fucking prick" och "soul crushing" har nämnts. Det är svårt att tänka sig hur resultatet av något sådant skulle bli bra, och det blev det alltså inte heller. Cop Out är riktigt usel och riktigt tråkig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar