Efter att ha skapat sig en karriär med View Askew-filmerna som började med den unisont och välförtjänt hyllade lågbudgetindependentfilmen Clerks och fått sämre resultat när han rört sig utanför med de underskattade Jersey Girl och Zack and Miri Make a Porno har nu Kevin Smith återvänt till sin dubbla roll som manusförfattare och regissör med Red State, som inte liknar något han gjort tidigare. Jag hade hittills inte ogillat något jag sett av honom (Cop Out, som han regisserade men inte skrev, har jag halvmedvetet undvikit) men var orolig att det här skulle bli första gången.
Det blev det inte. Red State är, ja, helt olik Kevin Smiths tidigare verk, men den är likväl en ypperligt bra film. Han kan tydligen mer än att skriva rolig slackerpotheaddialog. Till exempel kan han, trots sin uttalade antipati mot att regissera actionscener, skapa en spännande och engagerande våldsam skräckfilm som genom en intressant behandling av sitt ämne bibehåller tittarens intresse hela vägen igenom.
Historien börjar med att de tre highschoolkillarna Travis (Michael Angarano), Jared (Kyle Gallner) och Billy Ray (Nicholas Braun) ger sig av på roadtrip för att träffa en kvinna som Jared fått kontakt med via en sexsida. När de väl kommer fram och dricker lite öl byter filmen hastigt genre - ett riskabelt grepp som här fungerar. Kvinnan, Sarah Cooper (Melissa Leo), visar sig nämligen vara medlem av Five Points-kyrkan, ett hatiskt religiöst samfund med klar inspiration från verklighetens Westboro Baptist Church ledd av Fred Phelps. "God hates fags"-människorna.
De tre killarna finner sig fångna i burar under en predikan utförd av patriarken Abin Cooper (Michael Parks), Five Points överhuvud. Det är eld och svavel, hat och vrede, oförlåtliga synder och oresonliga straff. De tänker avrätta de syndfulla ynglingar de fångat och plötsligt befinner vi oss i en skräckfilm där det stackars flyende offret - som för en gångs skull inte är kvinna - desperat försöker undkomma de monstruösa halvmänniskorna.
Information kommer ut och når the Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms och dess agent Joseph Keenan (den alltid underhållande John Goodman i en av sina bättre roller) som börjar argumentera med sina chefer. Han finner sig i spetsen för en beväpnad styrka som omringar kyrkan, men Cooper och hans familj har gott om vapen, de också. Och de har Gud på sin sida.
Konfrontationen som följer utmärks av Smithsk oförutsägbarhet och uppfinningsrikedom, underbyggs av genomgående intagande skådespelarprestationer, och lyckas göra något riktigt bra av element som inte borde fungera så bra som de gör. Red State kommenterar Westboro och Waco och målar upp ett trovärdigt monster i Abin Cooper. Emedan jag misstänker att Fred Phelps inte tror på hälften av det han säger utan använder det som en ursäkt för att bestämma och hata, så är det tydligt att Abin Cooper inte tvivlar. Och finns det något värre än en vidrig människa som är övertygad om att hen har rätt?
Det blev det inte. Red State är, ja, helt olik Kevin Smiths tidigare verk, men den är likväl en ypperligt bra film. Han kan tydligen mer än att skriva rolig slackerpotheaddialog. Till exempel kan han, trots sin uttalade antipati mot att regissera actionscener, skapa en spännande och engagerande våldsam skräckfilm som genom en intressant behandling av sitt ämne bibehåller tittarens intresse hela vägen igenom.
Historien börjar med att de tre highschoolkillarna Travis (Michael Angarano), Jared (Kyle Gallner) och Billy Ray (Nicholas Braun) ger sig av på roadtrip för att träffa en kvinna som Jared fått kontakt med via en sexsida. När de väl kommer fram och dricker lite öl byter filmen hastigt genre - ett riskabelt grepp som här fungerar. Kvinnan, Sarah Cooper (Melissa Leo), visar sig nämligen vara medlem av Five Points-kyrkan, ett hatiskt religiöst samfund med klar inspiration från verklighetens Westboro Baptist Church ledd av Fred Phelps. "God hates fags"-människorna.
De tre killarna finner sig fångna i burar under en predikan utförd av patriarken Abin Cooper (Michael Parks), Five Points överhuvud. Det är eld och svavel, hat och vrede, oförlåtliga synder och oresonliga straff. De tänker avrätta de syndfulla ynglingar de fångat och plötsligt befinner vi oss i en skräckfilm där det stackars flyende offret - som för en gångs skull inte är kvinna - desperat försöker undkomma de monstruösa halvmänniskorna.
Information kommer ut och når the Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms och dess agent Joseph Keenan (den alltid underhållande John Goodman i en av sina bättre roller) som börjar argumentera med sina chefer. Han finner sig i spetsen för en beväpnad styrka som omringar kyrkan, men Cooper och hans familj har gott om vapen, de också. Och de har Gud på sin sida.
Konfrontationen som följer utmärks av Smithsk oförutsägbarhet och uppfinningsrikedom, underbyggs av genomgående intagande skådespelarprestationer, och lyckas göra något riktigt bra av element som inte borde fungera så bra som de gör. Red State kommenterar Westboro och Waco och målar upp ett trovärdigt monster i Abin Cooper. Emedan jag misstänker att Fred Phelps inte tror på hälften av det han säger utan använder det som en ursäkt för att bestämma och hata, så är det tydligt att Abin Cooper inte tvivlar. Och finns det något värre än en vidrig människa som är övertygad om att hen har rätt?
2 kommentarer:
Jag såg filmen igår, och tyckte att den var bra. men visst känner man igen Kevin Smiths dialog i filmen? Inte minst på mängden könsord som förekommer.
Jag tyckte mig se en parallell till t.ex. Rob Zombies filmer, åtminstone i färgskala och våldsamhet.
Visst kan man se Kevin Smith däri, men jag tror aldrig jag blint hade gissat att han var inblandad. Jag hade inte tänkt på parallellen till Rob Zombie heller, men du har absolut en poäng.
Skicka en kommentar