Switch är en av de sällsynta filmer som gör ett genreskifte som faktiskt fungerar. Den börjar som en lättsam film om den unga, arbetslösa modedesignern Sophie Malaterre (Karine Vanasse) som jagar jobb men inte ens lyckas få visa upp sina alster för modechefen som till slut gått med på ett möte. Chefens assistent Claire Maras (Maxim Roy) tycker synd om Sophie, tar en lunch med henne, och ger henne ett tips.
På switch.com kan man byta lägenhet med någon i ett annat land. Som ung bodde Claire i Paris och har bara gott att säga om staden. Det kanske kunde vara vad Sophie behöver? Om nu inte Kanada fungerar för henne, så kanske Frankrike kan göra skillnad.
Sophie lyssnar, registrerar sig på switch.com och hittar Bénédicte Serteaux, en likasinnad i Paris. De skickar sina nycklar till varandra och Sophie korsar Atlanten. I Paris har hon en underbar dag med turistande, cykling och en snygg kille, men nästa dag förändras allting.
Då stormas plötsligt hennes nya bostad av polisen som tror att hon är Bénédicte Serteaux. En huvudlös kropp hittas på ovanvåningen och Sophie hamnar i förhör med Damien Forgeat (fotbollslegenden Eric Cantona) som insisterar att hon är Bénédicte. Sophie kan inte bevisa sin identitet, switch.com existerar inte längre, och Sophie har landat i en mardröm.
Nu har filmen bytt genre; allt det mysiga är borta och ersatt av blod, död och Kafka-skräck. Det märkliga är inte att någon försökte utan att det fungerar, för det gör det sällan. Men Sophie är intressantare som den vanliga människan fast i en obegriplig situation än hon var som en tjej på äventyr.
Hon skrider till handling, flyr från polisen och ger sig ut för att bevisa sin oskuld och hitta Bénédicte. Damien Forgeat jagar henne och filmen glider mellan actionscener och scener där Sophie desperat försöker hitta något litet bevis för att det hon säger är sant.
Switch hade kunnat bli mycket bättre än den är. Den presenterar Sophie, får oss att bry oss om henne, och rycker sedan under mattan under hennes fötter, och våra. Detta gör filmen skickligt och dess mysterium är tilldragande. Jag började rentav misstänka att jag skulle bli genuint överraskad av upplösningen, vilket låter som en självmotsägelse men bara innebär att ett okonventionellt slut skulle vara överraskande även om jag listade ut det i förväg.
Tyvärr ställer Switch många fler frågor än den besvarar, och det är en oförlåtlig synd från en thriller vars dragningskraft bygger på dess mysterium. När det hela är över vet jag vad det var som hände Sophie, men jag vet inte riktigt hur det gick till. De frågor Damien Forgeat ställer till Sophie har fortfarande inte fått några svar. Jag undrar också hur någon kunde lyckas med detta. Så får det inte vara. Det är inte tillräckligt för att göra Switch till en dålig film, men det är lugnt nog för att göra den till en besvikelse efter den lysande första halvan.
På switch.com kan man byta lägenhet med någon i ett annat land. Som ung bodde Claire i Paris och har bara gott att säga om staden. Det kanske kunde vara vad Sophie behöver? Om nu inte Kanada fungerar för henne, så kanske Frankrike kan göra skillnad.
Sophie lyssnar, registrerar sig på switch.com och hittar Bénédicte Serteaux, en likasinnad i Paris. De skickar sina nycklar till varandra och Sophie korsar Atlanten. I Paris har hon en underbar dag med turistande, cykling och en snygg kille, men nästa dag förändras allting.
Då stormas plötsligt hennes nya bostad av polisen som tror att hon är Bénédicte Serteaux. En huvudlös kropp hittas på ovanvåningen och Sophie hamnar i förhör med Damien Forgeat (fotbollslegenden Eric Cantona) som insisterar att hon är Bénédicte. Sophie kan inte bevisa sin identitet, switch.com existerar inte längre, och Sophie har landat i en mardröm.
Nu har filmen bytt genre; allt det mysiga är borta och ersatt av blod, död och Kafka-skräck. Det märkliga är inte att någon försökte utan att det fungerar, för det gör det sällan. Men Sophie är intressantare som den vanliga människan fast i en obegriplig situation än hon var som en tjej på äventyr.
Hon skrider till handling, flyr från polisen och ger sig ut för att bevisa sin oskuld och hitta Bénédicte. Damien Forgeat jagar henne och filmen glider mellan actionscener och scener där Sophie desperat försöker hitta något litet bevis för att det hon säger är sant.
Switch hade kunnat bli mycket bättre än den är. Den presenterar Sophie, får oss att bry oss om henne, och rycker sedan under mattan under hennes fötter, och våra. Detta gör filmen skickligt och dess mysterium är tilldragande. Jag började rentav misstänka att jag skulle bli genuint överraskad av upplösningen, vilket låter som en självmotsägelse men bara innebär att ett okonventionellt slut skulle vara överraskande även om jag listade ut det i förväg.
Tyvärr ställer Switch många fler frågor än den besvarar, och det är en oförlåtlig synd från en thriller vars dragningskraft bygger på dess mysterium. När det hela är över vet jag vad det var som hände Sophie, men jag vet inte riktigt hur det gick till. De frågor Damien Forgeat ställer till Sophie har fortfarande inte fått några svar. Jag undrar också hur någon kunde lyckas med detta. Så får det inte vara. Det är inte tillräckligt för att göra Switch till en dålig film, men det är lugnt nog för att göra den till en besvikelse efter den lysande första halvan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar