Bill Cortner (Jason Evans) är en ung, begåvad kirurg som i hemlighet utför banbrytande experiment kring transplantationer. Hans dröm är att besegra döden genom att uppfinna en metod för att transplantera vilka organ eller lemmar som helst. När en patient dör på operationsbordet och Cortner - inför ögonen på sin skeptiske far (Bruce Brighton) - för honom tillbaka till livet genom en aldrig testad metod visar han att han är nära.
Fadern, själv kirurg, förklarar för sin son att man inte kan experimentera på människor och antyder att han inte tycker om sonens forskningsområde alls. En del saker kan man inte göra. En del saker ska man inte göra. Men den unge doktorn är fast övertygad om att han gör gott.
Hans vackra fästmö Jan Compton (Virginia Leith) vet inte mycket om hans jobb men älskar honom reservationslöst och längtar efter deras bröllop. Ödet sätter käppar i hjulet när en bilolycka dödar Jan, men hennes fästman räddar hennes huvud och för det tillbaka till livet. Nu är Jan ett kroppslöst huvud i ett laboratorium och till och med Bill Cortners trogne assistent Kurt (Leslie Daniel) börjar ifrågasätta hans handlingar. Jans själ fanns i både hjärna och hjärta, inte i det ena eller andra organet. Bill rotar i sådant han inte förstår.
Doktorn bryter ihop i sina försök att hitta en kropp åt sin älskade. Han är beredd att döda för att rädda deras gemensamma framtid. Samtidigt finns det något inlåst i laboratoriet som vi inte får se, men Jan börjar kommunicera med det. Hon hatar sin forne fästman och önskar att han hade låtit henne dö.
Fadern, själv kirurg, förklarar för sin son att man inte kan experimentera på människor och antyder att han inte tycker om sonens forskningsområde alls. En del saker kan man inte göra. En del saker ska man inte göra. Men den unge doktorn är fast övertygad om att han gör gott.
Hans vackra fästmö Jan Compton (Virginia Leith) vet inte mycket om hans jobb men älskar honom reservationslöst och längtar efter deras bröllop. Ödet sätter käppar i hjulet när en bilolycka dödar Jan, men hennes fästman räddar hennes huvud och för det tillbaka till livet. Nu är Jan ett kroppslöst huvud i ett laboratorium och till och med Bill Cortners trogne assistent Kurt (Leslie Daniel) börjar ifrågasätta hans handlingar. Jans själ fanns i både hjärna och hjärta, inte i det ena eller andra organet. Bill rotar i sådant han inte förstår.
Doktorn bryter ihop i sina försök att hitta en kropp åt sin älskade. Han är beredd att döda för att rädda deras gemensamma framtid. Samtidigt finns det något inlåst i laboratoriet som vi inte får se, men Jan börjar kommunicera med det. Hon hatar sin forne fästman och önskar att han hade låtit henne dö.
Detta är en science fiction-skräck-B-film gjord på femtiotalet men inte släppt förrän på sextiotalet och den heter The Brain That Wouldn't Die. Det borde vara en kalkon. Jag väntade mig en kalkon, som bäst något att skratta hejdlöst åt och som sämst något outhärdligt tråkigt och taffligt. Jag letade halvmedvetet efter fel och blev mer och mer förvånad allt eftersom jag insåg att jag inte hittade några. Här är en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva: The Brain That Wouldn't Die är en bra film.
Därmed inte sagt att den inte har brister. Framför allt är karaktärsutvecklingen gravt underutvecklad. Vi får inte ens se ögonblicket när Jan vaknar upp och inser sin situation; första gången vi ser henne vaken efter bilolyckan vet hon redan precis vad som hänt och har reagerat färdigt på det. Doktor Cortner går alldeles för fort från att vara en kirurg som håller livet för det högsta goda ("what would you rather be, paralyzed or dead?" frågar han som om det finns ett uppenbart svar på den frågan) till att vara mördare. Och även om effekterna för det mesta fungerar remarkabelt bra för sin tid så är det inte ett stolt ögonblick när vi slutligen ser vad som döljer sig bakom laboratoriets låsta dörr.
Men den har så mycket annat. Skräckfilmer från femtio- och sextiotalen brukar åtminstone bjuda på horribelt skådespeleri, men där har jag inga klagomål. Stämningen är kuslig, Jan är otäck, scenerna där doktor Cortner jagar offer är täta och svarta. The Brain That Wouldn't Die levererar karaktärer vi bryr oss om, tankar vi minns, och är en genomgående tillfredsställande skapelse. Jag är lika förvånad som du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar