Lucas (Mads Mikkelsen) är dagislärare i en dansk småstad. Han är populär bland barnen och omtyckt av alla - arbetskamrater, vänner, jaktlaget, vackra Nadja (Alexandra Rapaport). Han har en son, Marcus (Lasse Fogelstrøm) som älskar honom och vill flytta till honom från sin mamma, Lucas exfru.
En dag säger ett av dagisbarnen, lilla Klara (Annika Wedderkopp), saker vars innebörd hon inte riktigt förstår, och vuxenvärlden reagerar. En barnpsykolog pratar med henne tillsammans med dagisfröken Grethe (Susse Wold), och sedan är Grethe tvungen att prata med Lucas. Han blir anklagad för sexuella övergrepp, och hans liv blir en mardröm.
Detta är Mads Mikkelsens film, med en central och fantastisk skådespelarprestation. Jagten är en sån film som får tittaren att känna alla känslorna som om hen själv vore inblandad. Man sitter i soffan och skakar, ögonen tåras. Vi lever med Lucas i hans vrede och förtvivlan. Vi blir också arga.
Men vem finns det att vara arg på? Lilla Klara hade ingen aning om vad hon sa, eller vad som skulle hända. De vuxna var tvungna att reagera. Klaras pappa Theo (Thomas Bo Larsen), Lucas bäste vän, måste välja vem han ska tro på och vem kan döma hans val? Många går över gränsen och gör saker de inte borde oavsett hur skyldig Lucas är, men vem kan säga hur hen själv hade reagerat? Vill vi inte alla stå på barnens sida mot människor som gör det Lucas anklagats för? Hur lätt är det att tro på "oskyldig tills motsatsen bevisats"?
Allt som händer skulle hända likadant oavsett om Lucas vore skyldig eller inte. Lucas skulle neka, Klara skulle börja säga något annat för att göra allt bra igen. Det går inte att avgöra, och däri ligger det hopplösa.
Lucas liv faller samman. Han får inte handla mat. Han misshandlas. För honom är det ett statement att gå till affären, eller till kyrkan. Hans tidigare så välordnade sinne bryter ihop till desperation och vi vet inte vad han ska göra. Under en klimaktisk scen höll jag för ögonen och kikade mellan fingrarna som ett barn som tittar på skräckfilm, osäker på vad jag hoppades skulle hända.
Det finns inget bra slut på en historia som denna, i alla fall inget som är lika realistiskt som resten av filmen. Därför är det skönt att manusförfattarna Thomas "Festen" Vinterberg och Tobias Lindholm inte försöker klistra på ett, samtidigt som de inte lämnar oss i mörker. Jagten slutar så bra den kan, och är väldigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar