Run! Bitch Run! (2009) - 1/6

Vad är det här, egentligen? En hyllning till sjuttiotalets brutala exploitationfilmer? En parodi på dem? Ett ärligt försök att göra en modern version av dem? I så fall lyckades det. Var det något vi ville lyckas med? Väldigt få av de där filmerna var annat än dåliga, och även det imiterar Run! Bitch Run! med bravur.

Inledningsscenen visar oss ett hus som tydligen är en lågbudgetbordell och knarkhandelcentrum. Här härskar den vidrige Lobo (Peter Tahoe) över sin stammande underhuggare Clint (Johnny Winscher) och tre kvinnor som jag antar är prostituerade. På sätt och vis. De heter i alla fall Marla (Ivet Corvea), Carla (Patricia Grant) och Darla (Cream Cabahug). Manusförfattarna sträckte inga muskler där.

Medan Lobo har sex med Carla och Clint med Darla dödar Marla sin senaste torsk med en kniv. Det händer tydligen då och då, för männen reagerar inte starkare än att de klagar lite över att de nu har ett tjockt lik att göra sig av med.

Samtidigt får vi träffa två katolska skolflickor, den hämmade och oskuldsfulla Catherine (Cheryl Lyone) och den lössläppta Rebecca (Christina DeRosa). De säljer biblar för att samla pengar till St Marys flickskola, och när de försöker sälja vid Lobos hus råkar de se honom döda Carla. De dras in i huset för en vålds- och sexorgie, och sen är det dags för hämnd med hagelgevär, kniv och machete.

Run! Bitch Run! misslyckas på nästan varenda nivå. Jag frågar mig faktiskt vad det var den försökte lyckas med. Den kan inte erbjuda något utom sex, våld, sexuellt våld, piss, blod, bröst och mer våld. Det är inte spännande, det är inte engagerande, det är inte roligt, det är inte otäckt, det är inte sexigt, det är bara en bortslösad stund i sällskap med mänskligt avskräde.

Och det är så bottenlöst tråkigt. I sin korta löptid pressar Run! Bitch Run! in svårförståeligt många scener som är ohyggligt utdragna till och med när de snabbspolas. Jag har aldrig sett så brutala scener som så fullständigt misslyckas med att frammana en enda känsla. Jag avskydde I Spit On Your Grave men jag kände i alla fall något när jag såg den. Här är det våldtäkter, mord, förnedring, tortyr, och det enda jag gör är att gäspa och titta på klockan.

De våldsfria scenerna är lika illa. Män har sex med kvinnor, kvinnor med kvinnor, män med lik, och alltihop lyckas vara grundligt ointressant. Det finns inte en skådespelare i Run! Bitch Run! som vet vad hen gör och inte en karaktär som lyfter sig en nanometer över att vara en trist pappfigur. Det är bara silhuetter som rör sig och gör fruktansvärda saker mot varandra.

Om jag ska säga en enda positiv sak om det här stycket sopor så var det att jag ibland såg enstaka tecken på talang i regin. Detta är regissören Joseph Guzmans första film, vilket ger mig lite hopp. Det finns bra regissörer som inledde sin karriär med billigt skit. Att han även skrev den tar ifrån mig lite hopp. Att han regisserat en långfilm till och att den heter Nude Nuns With Guns, det dödar det sista hoppet. Jag måste acceptera att Run! Bitch Run! är precis vad dess upphovsmän ville att den skulle vara. De såg det här, och ansåg sig ha lyckats.